Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem?
Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes...
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Bättre skriven än den första boken och storyn är möjligen också något mer genuin, men mitt problem med denna författare kvarstår och det är det tråkiga och platta persongalleriet. Jag som läsare känner inte för någon av författarens huvudkaraktärer och Jana Berzelius är enbart konstig.
Nej, det blir inte mer ur denna serie för min del. Jag tycker i och för sig att de är hyfsat välskrivna och lättlästa, men jag har svårt att känna något som helst intresse för böckernas huvudkaraktärer. I synnerhet har jag svårt att acceptera den både osannolika och osympatiska huvudpersonen Jana. Synd!
Ännu en gång frågar jag mig själv varför jag inte läst något av @emelieschepp förut?! ”Vita spår” är del två i serien om åklagare Jana Berzelius och liksom den första boken är den galet spännande och galet bra!
Emelie kan konsten att hålla fast spänningen från sida ett och jag vill bara fortsätta läsa för att se hur det går. Jag tycker om att det finns en grundstory som går som en röd tråd från bok ett, det gör boken ännu bättre och jag antar att jag får mer pusselbitar till vem Jana är när jag läser nästa del. Språket är målande och något jag uppskattar är att det är korta kapitel, vilket gör att det händer mycket. Jag är såld på boken! Grymt imponerad!
Boken var skriven på ett detaljerat och bra sätt, precis som den första. Det var lagom långa kapitel med lätt språk och återigen så skrev Schepp väldigt spännande och intrig fyllda sidor, dock fastnade jag en stund in i boken och det tog ett tag innan jag kom in i boken igen. Men det kan även vara att jag ibland tröttnar en stund och kommer tillbaka till boken igen, vilket inte beror på boken eller författaren.
Även om den första delen fick minus på grund av att det var så mycket känslomässigt så var det likadant i denna med, dock på ett bättre sätt. Jag vet inte om det är för att jag hade vant mig vid författarinnans skrivsätt eller om jag tyckte att handlingen var bättre i denna del, Vita Spår och med det slutet är jag mer än spänd över att läsa delen som kommer efter, Prio Ett!
Kapitlen var lagom långa och varje sida hade ett bra flyt som gjorde det enkelt att läsa och hänga med i boken utan att bli förvirrad.
Inte lika bra som första delen i serien om Jana Berzelius men Emelie Schepp skriver både spännande och underhållande. Det är både överdrivet, osannolikt och lite för mycket actionhjälte men jag gillar det som en skön avkoppling. Jag tycker att böckerna påminner lite om Jo Nesbös böcker om Harry Hole som också tilltalar mig. Stark 3:a
Jag gillar den! Förmodligen är det pga Janas mörka sidor och hemligheter. Även om man får lära känna karaktärerna mer i 2:an så hoppas att det blir djupar på karaktärerna i 3:an.
Bok nr.2 i kriminalserien om Jana Berzelius grep inte tag, riktig lika hårt, i mig som nr.1.
Men nog är den välskriven alltid,
och olidligt spännande förstås.
Vi får fortsätta på den tidigare inslagna vägen,
knark, människosmuggling & Janas mörka förflutna.
Begravda hemligheter bubblar upp till ytan,
kastar ett bistert sken över personer i Janas närhet.
I första boken presenteras en minst sagt ansträngd relation mellan Jana & hennes adoptivfar.
De frågetecken som kretsat kring detta rätas nu ut,
på ett ohyggligt dramatiskt vis!
Man har anat ugglor i mossen länge,
men det här!?
Med sin nattsvarta bakgrund och vidare uppväxt hos denna adoptivfar är det inte svårt att se varför Jana räds relationer.
Och Mia,
denna orimligt osympatiska poliskvinna.
Hon är ett udda men välkommet bidrag i persongalleriet,
en unken men samtidigt frisk fläkt som väcker nyfikenhet (och illamående).
Jag tänker definitivt fortsätta hänga med åklagare Jana Berzelius och gänget, vidare i serien.
Bok nr.3 ligger i att-läsa-högen och marinerar sig.
Den här var jättebra tyckte jag. Mycket bättre än den förra boken. Sträcklyssnade med iver.
Man måste dock ha läst/ lyssnat på, den första för att förstå huvudpersonernas situationer och handlingar.
Suverän uppläsning av Ewerlöf.
Spännande och medryckande! Och Schepp får mig att känna mig delaktig med personerna i boken. Framförallt Jana som jag hoppas att hon reder ut allt och ska kunna le för att hon ska vara lycklig! Och blir förbannad över Mias situation och hur hon lever sitt liv! Och Ewerlöfs uppläsning är pricken över iet. Läs!
Ännu en bra och spännande bok. En bra story även om jag retar mig på alla lösa trådar som lämnas för att troligtvis spinna vidare på senare. Retar mig också på att märkesvaror, trendiga teknikprylar mm omotiverat blir så poängterade... Antingen görs detta som en parodi eller så tror författaren att man skall bli imponerad... Tyvärr med motsatt verkan på mig. Huvudpersonen gestaltas lite onaturligt i min mening samtidigt är boken spännande o jag kommer definitivt att läsa/lyssna på nästa.
Den här boken är del två i en serie om åklagare Jana Berzelius. Första delen som jag har skrivit om här tyckte jag var väldigt spännande hela boken igenom. Det tyckte jag inte riktigt om den här. Den börjar visserligen väldigt bra med en riktigt ruggig beskrivning av knarksmugglande kvinnor. Här dras man in i ett tempo som är högt och spännande. Sen tycker jag att boken tappar fart och det blir segt ett långt tag. Först när det är ca 80 sidor kvar byggs tempot upp igen och jag får nytt intresse för boken och sluttampen blir väldigt spännande igen. Jana är ju en väldigt annorlunda karaktär och lite spännande i sig själv så jag hoppas att nästa bok håller ett vasst tempo boken igenom.
