
En roman om familjerelationer och lojalitet. Om ett ofrivilligt möte mellan en femtioårig kvinna och en ung pojke som båda har vänt livet ryggen. Och hur det där livet tränger sig på och tvingar oss att ta reda på vad som verkligen spelar roll i den här världen. Susanne har tagit en time out. Hon har dragit sig undan livet, alla de vardagliga sammanhangen och kraven. Nu vill hon ha tid bara för sig själv, bara vara med sig själv. Hon har längtat efter det, rofylldheten i stugan, att skapa något som bara är hennes. Hon har lämnat allt. Det hände ganska plötsligt. När hon förlorar sitt chefsjobb och erbjuds ett ettårigt avgångsvederlag bestämmer hon sig för att göra det hon drömt om länge, packar väskan, slänger mobiltelefonen och tar bilen till sitt torp på landet. Hon lämnar jobb, ett kärlekslöst praktiskt familjeliv med man och tre bonusbarn. Hon har alltid varit den duktiga, den som...
Visa mer
Recensioner
2013-01-24
Betyg
Vet inte riktigt vad det är som gör att jag tycker boken är bra, men jag sugs in i den och berörs av relationerna. Helena beskriver det där svåra i nära relationer som är så svårt att sätta fingret på. Det där när man inte når fram till varandra och känner sig orättvist behandlad men inte kan sätta ord på vad det är som går snett. Det lyckas Helena göra och det gör att boken blir så djup och tänkvärd. Jag ville bara fortsätta läsa, se hur det går för dem, löser det sig, når de fram till varandra???
2011-10-21
Betyg
Den här boken talar till en. Det är svårt att förstå sig på tonåringar o vuxna också för den delen. Man får bjuda till om det skall hända nåt.
Betyg
det jag gillar är relationen mellan syskonen, hur jag känner igen det där med storasyster duktig och lillasyster slarvig. väldigt bra beskrivet. det jag inte gillar är att allt går så snabbt, att språket är lite för taffligt. att boken känns lite som ett hafsverk. trots en bra tematik och trovärdigt persongalleri.
2011-04-11
Betyg
Helena v Zweibergk lyckas få till "vardagsångest" i sina romaner som gör att det finns en speciellt spänning. Jag tycker att hon skriver "flyhänt" så böckerna är lättlästa och det är svårt att lägga i från sig boken. Man vill veta hur slutet blir.
Betyg
Ånej, Jag har verkligen uppsakttat "Tusen skärvor tillit" och "Ur vulkanens mun" - läs dem! Men denna bok var inte i samma klass. Jag förstod mig inte på karaktärerna, och framförallt inte huvudpersonens handskande med tonåringen som kommer in i bilden. Men samtidigt sträckläste jag den, så på något sätt kanske detta att jag inte kunde begripa mig på personerna gjorde det spännande... hade också svårt för ordet egenskapsepitet hon använder vid två tillfällen - vad är ett epitet om inte egenskapsepitet, liksom?
Betyg
Jag har inte läst något av von Zweigbergk tidigare och hade inga direkta förväntningar på boken. Kan väl inte påstå att jag egentligen gillade någon av de två systrarnas karaktärer. Den ene självupptagen och den andre någons slags martyr!? Tyckte ändå att boken och beskrivandet av relationen mellan både systrarna och mellan storasystern och systersonen var intressant. Kände emellanåt att jag tyckte att storasyster Sussi borde slå näven i bordet och tala om vad hon EGENTLIGEN tyckte... och det gjorde hon väl, på sitt sätt, till slut. Hade nog velat ge den 3,5.
2010-06-25
Betyg
Otroligt tråkig, den inledningen måste nog vart den sämsat jag upplevt, faller mig inte alls i smaken och kunde jag ge boken ett minuspoäng så hade jag gjort det!
Betyg
I en tråd i forumet skulle vi skriva bokcitat som vi gillat.
Jag skrev "några av oss måste visa på djupet i tillvaron så att ni andra har en yta att surfa på". Systrarna i den här boken är som en allegori över det citatet och jag beundrar hur hon lyckas gå så på djupet i karaktären. Det finns inget att anmärka på språkligt, men det är just karaktärerna som är hennes storhet. Trots det tunga var det en lättsam bok att läsa - till skillnad från hennes "ur vulkanens mun" som gjorde rent ont ibland.
Jag tycker också att boken innehåller många "kärnor", själva knutpunkterna av problemen i balansen mellan att finnas för sig själv och för andra.
Min enda invändning är titeln, som dessutom upprepades ett par gånger i boken; boken är större än vad den meningen innehåller.
Betyg
Storasyster - lillasyster,
omhändertagande, en mogen, en slarver.
Eller?
Jag uppfattar ju att även den vuxna, mogna storasystern flyr livet och verkligheten och skapar sina egna lagar och regler. Hon vill inte leva efter den "normala" livsstandaren. Jag har svårt för Louises självupptagenhet och ego, men jag har lika svårt för Sussis martyrskap...
Ingen av karaktärerna får mitt gillande.
Däremot tilltalar relationerna dem emellan mig, relationen med systersonen Jonas. Hon är bra på relationer Helena.
Betyg
ag har inte läst någon av Helenas tidigare utgivna böcker.
Jag har sett henne på teve som filmrecensent, och inte tyckt att hon varit så märkvärdigt bra utan ganska vass i sina bedömningar.
Konstellationen mellan en tonåring och en ensamstående femtioårs-kvinna var dock lite lockande, och jag blev inte besviken, snarare tvärtom.
Jag kan tydligt se framför mig varenda person som förekommer i berättelsen, den äldre systern, den ordentliga, den yngre systern, vars liv alltid verkar vara kaos, den gamla pappan som inte längre orkar lägga sig i, och tonårssonen som varken hör eller ser eftersom han lever hela sitt liv med hörlurar på!
Och hon den äldre systern, som bara ville leva i lugn och ro ensam och ifred, kan till sist ändå konstatera att när man lever så måste man också bry sig om andra.