Att vara nio år och helt sakna talanger kan få oanade konsekvenser. I sökandet efter sitt kall i livet kan man nämligen råka skörda ett och annat offer vilket är just vad som händer i denna pärla till novell, där En dag-författaren David Nicholls med glimten i ögat skildrar en ung pojkes entusiasm, och en stram pianolärarinnas totala vånda, inför något så enkelt(?) som att lära sig spela piano. Den torsdagskvällen skickades jag över gatan till det svagt upplysta, ensamma huset som luktade kattmat och doftsprej, för att tortera mrs Chin för 50 pence i timmen. “Så, unge man - har du tagit lektioner tidigare?” “Jag är helt självlärd”, pep jag stolt. “Själv. Lärd”, sa mrs Chin skeptiskt. “Spela något för mig då.” Jag spelade introt från Hajen. Hon sträckte sig fram och avlägsnade försiktigt min hand från tangenterna, som om hon tog en kniv från...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
