Om jag inte haft kostkarlarna. Då hade Sirkka kunnat bo hos oss, sluppit att bo på fattighuset. Men det går inte, för kostkarlarna. Ingen vill gå kostgång där det finns en lungsjuk. Om jag slutade med kostkarlarna, blev spånkäring igen. Då skulle pappa och jag aldrig få varm mat, skulle vi orka ändå? Inte skulle vi kunna gå kostgång själva, då skulle hela min avlöning ätas upp. Men för att hjälpa Sirkka. Vem är jag som offrar en vän för varm mat? Bricken på Svartvik fyller 20 år i sommar. Hon kommer aldrig att bli som alla de andra med sin halva hand, men arbete gör en till en riktig människa, och med kostkarlarna och deras aptit har hon arbete så att det räcker. Då hörs ett rykte på sågverket: Natan, han som gav sig av i vredesmod för ett par år sedan - han har kommit tillbaka! "Vibeke Olsson skriver en levande prosa, läsaren hör maskinerna och larmet i hamnen, känner dofterna...
Visa mer
Recensioner
2015-01-25
Betyg 
Gripande och eländigt, men med feel good-känsla. Kan dock reta mig lite på författarens sätt att skriva, med samma meningar som upprepas på massor av ställen i boken.
2013-04-27
Betyg
Stark fyra. Texten rinner som ett pärlband. Starkt. och målande. Jag kan nästan se allting framför mig
2013-03-17
Betyg 
Jag tycker Vibeke skriver alldeles förträffligt, med värme och känsla. Hon måste gjort en omfattande research inför böckerna (ja, det ska komma fler). Bara när hon skriver om maten de åt, råggröt, brödsoppa och flott på smörgåsen, man blir inte sugen precis, men det känns så hemtamt. .Det är en del tillbakablickar men för min del som har dåligt minne tycker jag det är helt okey. Bricken får det riktigt tufft, bekymmer efter bekymmer, men hon har ett verkligt go i sig. Så verkar allt lösa sig och sen kommer nästa bekymmer, alkohol. Jag gillar verkligen böckerna om Bricken, underbara romaner med en portion historia i sig. Jag både grät och smålog under tiden jag läste och på ett sätt kände jag igen mig. Men det är en annan historia.
2012-01-30
Betyg 
Tredje boken om Bricken på sågverket Svartvik utanför Sundsvall. Sent 1880-tal och författaren ger oss en omsorgsfull skildring av arbetarnas villkor. (Synd att omslagsmakaren inte är lika påläst - mascara, rouge och läppstift minsann!) En eloge för tidsskildringen, men denna kräsna läsare tyckte att det blev lite långtråkigt med alla vardagssysslor och guds ord.
