Sina sista månader i livet tillbringade Stefan Gurts pappa Sven på ett demensboende i Solna. På kort tid förvandlades han från en rundmagad och lätt förvirrad äldre herre, som kunde föra timslånga samtal om allt från litteratur till fotboll, till en skelettmager åldring som somnade mitt under lunchen och inte brydde sig om någonting. Han valde själv att påskynda döden genom att vägra äta och till slut även att dricka. Det här är boken om den tiden. Om en vårdavdelning där gamla människor hålls inlåsta, där de bara tillåts vistas utomhus en enda timme i veckan och medicineras för att sova sig igenom dagarna. Och där de anhöriga förvägras se medicinlistan med motiveringen att de ändå inte skulle...
Visa mer
Recensioner
Betyg 
En viktig bok. En fin bok. En sorglig bok. Om döden, livet och relationer. Ibland försvinner författaren från ämnet, skriver för mycket om sitt eget liv. Däremellan håller hans ord ett krampaktigt tag om mitt hjärta, jag minns de släktingar jag har sett tyna bort när jag läser. En stark läsupplevelse, en stark fyra.
2013-02-20
Betyg 
En bra bok med en fin ton. Jag sträckläste den och det är ovanligt för mig.
2012-10-26
Betyg 
Känns som om Stefan har dåligt samvete för sin far som fick bo på särskilt boende. Han reste till Kina, de t är det som boken mest handlar om.
