
"Jag heter Nova Haddad-Mazin och min mamma heter Saya och min pappa heter Orhan. Min bror heter Roy och min syster Jana. Vi hade en syster till men hon dog när hon gick hem från skolan. Det var för två år sedan och ända sedan dess har mamma och pappa pratat om att vi ska flytta till ett annat land. Jag har en fot mindre än de flesta. Men jag är glad att inte mer försvann. För min syster blev det värre. För Pela tog det slut. Jag kastades åt sidan och blev av med halva foten. De var tvungna att ta resten när jag kom till sjukhuset. Pappa har låtit bygga en specialsko till mig för att det inte ska märkas. Men det är klart det märks. Jag gillar hursomhelst hur han försöker göra det bra för mig. Pappa är tandläkare och mamma klipper håret på folk. De är säkra på att de kommer få jobb dit vi ska. Människor behöver alltid laga tänder och klippa sitt hår, sa pappa så sent som i morse här på båten....
Visa mer
Recensioner
Betyg
Nova är på väg över öppet vatten tillsammans med sin familj och massa andra person i en liten båt. Men mannen som styr båten är skrämmande och hotfull och ju längre tiden går, desto mer blir många andra lika konstiga, eller sjuka. Och vad väntar på andra sidan vattnet?
Vissa böcker ger en ont i magen och ligger sedan kvar som en liten öm kula i magen. Anette Skåhlberg är verkligen bra på att lyfta röster som inte hörs så ofta men borde höras mer. Här i formen av en ung båtflykting på väg över öppet vatten tillsammans med alldeles för många andra för den lilla båten. På vägen försvinner det många av båtens passagerare, av olika anledningar och man känner verkligen Novas rädsla och ångest inför det som händer, det som har hänt och det oväntade som väntar. Vi får inte bara möta rädslan över resan utan ser också glimtar tillbaka till vad det är som Nova och hennes familj flyr ifrån. Bara det är nog för att ge ont i magen.
På baksidan av boken står att rekommenderad ålder är 11–16 och jag tycker att det är en bra tanke. Det är en väldigt obehaglig och tänkvärd bok, och jag kommer själv ihåg hur vi fick läsa Eldens hemlighet av Henning Mankell när jag gick i femte klass. Likheterna mellan böckerna är många, även om den här är mer lättläst. Men jag var i den åldern att jag förstod att det var hemskt och det gick att diskutera runt det, men inte för ung så att det gav mig mardrömmar. Det finns mycket att diskutera efter läsningen av en sådan här bok, och det är också mycket av dess behållning.
Språket är bra och lättläst och genom boken finns också manipulerade fotografier som driver in poängen ännu lite hårdare.