Rosenträdgårdens hemlighet

Betyg

3,5/5

Julia och hennes mamma Gunvor driver pensionat Rose Garden i Kapstaden men det är svårare än de kunde räkna med och när en vattenläcka upptäcks bestämmer de sig för att hålla stängt tills det är fixat. Julia åker på safari och Gunvor stannar kvar. Hon bestämmer sig för att ändå hålla öppet och att även erbjuda en självhjälpskurs. Tre svenska deltagare checkar in, alla från olika bakgrunder och av olika anledningar. Barbro har tappat gnistan, Martin är utbränd och Judith behöver komma över sin skilsmässa. Men hon har också ett annat mål, att få reda på vad som hände med morbror Lars som tillbringade tid i Sydafrika som präst under Apartheid. Hon ska också skriva ett nytt manus för tidningen hon arbetar på, men det är svårt när det inte går som hon vill. En grupp olika personer, som vid första anblick kanske inte passar perfekt ihop, måste nu samsas i ett och samma hus under en och samma kurs. Hur ska det gå?

Rosenträdgårdens hemlighet är den fjärde fristående delen om Julia, och här är det hennes mamma Gunvor som styr. Jag har inte läst någon av de tidigare delarna och det fungerade alldeles utmärkt att läsa den här som egen bok. Det finns några glimtar av bakgrunden och historien men eftersom den här boken mer handlar om Judith och hennes sökande efter morbror Lars och om de andra kursdeltagarna, blir det här verkligen en egen historia.

Jag tycker om grundhistorien och det är väldigt trevligt att följa historien till sin upplösning. Det är lite trögstartat för mig men när alla har kommit på plats till Rose Garden och kursen har börjat ta fart, så gör boken det för mig också. Mest uppskattar jag kopplingen mellan morbror Lars tid under Apartheid och hur den passar in på Rose Garden och i Judiths nutid. Det är också en väldigt bra blandning av smärta och glädje. Alla kursdeltagare har sina egna problem och sitt eget mörker som de måste kämpa igenom, men de har sina ljuspunkter och sin utveckling genom boken.

Det är en lättläst feelgood som blandar det hoppfulla med att lära läsaren om hur Apartheid kunde se ut för befolkningen i Sydafrika. Så en jättebra blandning av hopp och allvar med tydliga kapitel som visar vem som är i fokus. Ibland är det lite väl hoppigt mellan huvudkaraktärerna men det tycker jag också tar sig ju längre boken fortgår och kapitlen blir lite längre. Slutet kanske inte är det mest överraskande jag har läst, men resan dit är spännande och full av bra vändningar och karaktärsutvecklingar.

Betyg

Härlig feelgood med underfundig humor!
Tänk att få driva ett litet pensionat i Sydafrika. Det låter som en dröm, även om det under vissa stunder säkert kan vara en mardröm.

"Rosenträdgården hemlighet" är så mycket mer än en feelgood. Den är också en skildring av hur apartheid kunde se ut för människorna i Sydafrika, lite av en detektivroman och en inblick i psykisk ohälsa. Samtidigt som det är en humoristisk och välgörande bok. Miljöskildringarna är helt fantastiska och jag blir riktigt sugen på att åka dit, att få sitta under vinrankorna, klappa hundarna och bara njuta.

Detta är min första bok av Marie Sammeli och jag gillar verkligen hennes sätt att ta sig an dessa frusna själar, hur hon får dem att tina upp allteftersom tiden går. Får dem att våga tro på sig själva och finna en inre styrka. Jag tycker också om att jag som läsare får följa de olika personerna utifrån deras perspektiv. Det ökar förståelsen för deras agerande samt att det blir lite tempohöjande. I början hade jag lite svårt att komma in i de olika karaktärerna och jag upplevde boken som lite spretig, men ju mer jag läste ju bättre blev det.

Betyg

Betyg

Julia och hennes mamma Gunvor driver sitt pensionat i Sydafrika och det är svårare än de trott. Nu har de även drabbats av vattenläcka och tänker då stänga ner under tiden renoveringen pågår. Julia åker på safari och lämnar över till mamma Gunvor som får fria tyglar att sköta allt. Gunvor bestämmer i hemlighet att ändå hålla öppet och locka gäster. Tre personer checkar in som alla är lite vilsna i själen….

Äntligen får jag åter komma tillbaka till Sydafrika och läsa om Julia. Detta är del 4 och man kan läsa dem fristående men missa inte att läsa de tidigare dels för att de är så härliga och för att man får ett bättre sammanhang. I denna bok ligger det lite mer fokus på Gunilla, vilket jag tycker om, en underbar personlighet. En mysig och varm feelgood som även har humor och allvar. Till en början hade jag lite svårt att komma in de olika karaktärerna men det ger sig efter hand ju mer jag läser. Miljöbeskrivningarna är fantastiska. Missa inte denna pärla!

Betyg

Mysigt att få återuppleva Marie Sammelis karaktärer! Och intressanta levnadsöden. Dock blev historien lite spretig. Den hade tjänat på färre personer att följa, tror jag. Och jag stör mig enormt på alla språkliga felaktigheter. Det känns inte som att författaren har haft någon redaktör till hjälp. Men stort plus för myskänslan!

Betyg

Det här är den fjärde fristående boken i serien om Julia, nu dock med hennes mamma Gunvor i centrum.

Jag tycker väldigt mycket om Maries böcker. De är både humoristiska med en liten allvarlig underton. I denna får vi följa flera vilsna själar som checkar in på Rose Garden, pensionatet som Gunvor och Julia driver. Sakta men säkert får de chansen att ta kontroll över sina liv igen, något de tidigare förlorat.

Jag tycker om att jag som läsare får följa flera personer utifrån deras perspektiv. Följa deras resa och vara med och se hur de utvecklar sig både som personer och hur relationerna mellan dem förändras.

Jag tycker även om att det inte bara är rosenrött utan att det finns ett stråk av svärta och allvar i handlingen. I den här boken får jag lära mig mer om apartheid som fanns i Sydafrika och hur det påverkade människors sätt att leva.

Boken är charmig, lättläst och mycket lätt att tycka om. Marie har skildrat miljöer och karaktärer så att det känns som om man är där på plats i Sydafrika bland vänner och bekanta. Jag vill också åka till Rose Garden och träffa Gunvor och de andra!

Betyg

En riktigt härlig feelgoodbok att krypa upp i soffan med nu när höstmörkret kryper sig på. Detta är den fjärde boken i serien och jag tycker att Marie Sammeli är en av våra absolut bästa svenska författare inom sin genre. Språket är vackert, dialogen rapp och inte utan en hel del underfundig humor. Man småler hela tiden när man läser boken. Som vanligt innehåller boken både härliga miljöbeskrivningar och intressanta karaktärer. Den här gången är det Gunvor, mamma till Julia som vi ju känner väl från de första böckerna i serien, som spelar första fiolen. Roligt att hon, som är en väldigt skön karaktär, får kliva fram ordentligt i rampljuset. Vi möter också en handfull gäster på pensionatet, vars historia och egenskaper bidrar till en spännande story. Rekommenderar boken varmt. Även om du inte läst Maries tidigare böcker så tycker jag absolut det funkar att börja med denna del som ju är fristående, och sedan backa tillbaka från början.

Betyg

Fantastisk bok! Hjärtevärmande, tankeväckande feelgood när den är som bäst! Ytterst välskriven med underbara karaktärer! Jag vill också gå på kurs och bli "huvudpersonen i mitt liv". ;-))