Rörmokaren

Betyg

En osannolik historia som skulle kunna vara på riktigt.
Fördomarna om det politiska maktspelet ovanför den vanliga människans huvud får medvind.
En ganska medryckande historia,men ändå medioker.

Betyg

Någon slags deckare om vad som kan hända bakom ridåerna till sossarnas styrande av landet. Lite "balla unga män i Stockholm"-pretto, men ganska bra!

Betyg

En bra bok om jag får säga det själv...

Betyg

Lättsmält och mycket lättläst bok. Tämligen förutsägbar.

Betyg

Tja, med tanke på att mina förväntningar faktiskt var NOLL i betyg så tyckte jag nog ändå att den var helt ok. Underhållande och mer substantiell än jag trott. Spekulativ - javisst, men det hade jag definitivt förväntat mig.

Betyg

Mycket bra debutbok, slutet kanske var lite tråkigt i mina ögon. Ser dock framemot ytterligare böcker av Cavling

Betyg

Oh så spekulativ...

Betyg

Det här var en väldigt bra debutbok av Viggo Cavling tycker jag. En politisk thriller med mycket verklighetsanknytning.

Att Viggo Cavling kan skriva, det vet vi ju sen förut. (För er som inte vet vem han är, så läs till exempel om honom på Wikipedia.)

Men att han skulle vara så bra på att även skriva en mycket spännande roman, det visste vi ju inte. Boken var välskriven, lättläst, spännande, verklighetstrogen, och mycket medryckande. Bra karaktärer i boken var det också, och svår att lägga ifrån sig var den.

Jag ser verkligen fram emot fler böcker av Viggo Cavling. Och jag kan varmt rekommendera "Rörmokaren".

( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg” - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )

Betyg

Jag tycker att Rörmokaren har en ganska bra story, den är lättsmält, relativt spännande och är en bok som passar fint lata sommardagar i hängmattan. Det som stör helhetsintrycket är att boken är ett ganska dåligt hantverk. Språket är platt och varumärkesrabblandet och de sökta och krystade dialogerna gör karaktärerna övertydliga och förvandlar dem till karikatyrer; Journalisten, Den adlige finansvalpen och Den politiske problemlösaren uppfyller alla de föreställningar man har om typerna. Det känns som om läsaren inte får så stort förtroende från författaren. Partiet som fungerar bäst är där de tre vännerna finner varandra på internatskolan, även om också denna del är lite vad som förväntas.

Betyg

Hade förväntningar men de grusades snabbt. Inte mycket att hänga i julgranen.

Betyg

Vid första påseende så lovar detta allt annat än gott. När förlag och författare bestämmer sig för att låta författarens namn dominera över bokens titel, så anar man genast ugglor i mossen.
På sidan 9 tror man sig vara helt klar över omdömet. Efter följande rader” Brundin var väl bibehållen efter att ha fött två barn. De solarebrända benen innehöll inte ett hekto överlödigt fett och hennes ögon var pigga och hungriga”.... , så är det lätt att lägga denna bok ifrån sig, eller möjligen ge bort den till någon som gillar manlig chick-lit.
Men skam den som ger sig. Efter en trög start så tar sig verkligen denna story, och är man bara hyggligt familjär med Sigtuna internat, DN´s journalistik, papparazzikultur, slasket bakom politiken och en del del väl identifierbara karaktärer i Stockholms ankdamm, så är detta riktigt rolig läsning.
Frågan är väl bara om detta verkligen kommer till sin rätt om man inte kan “koderna” och är hygglig på att läsa mellan raderna.
Denna bok känns som Bo Baldersson och Camilla Läckberg varit på samma skrivar-kollo, och haft riktigt roligt tillsammans!

Betyg

Ja, det blev bara en tvåa, trots allt - kunde kanske ha blivit en 2,5? Nu var jag snäll... Började rätt bra i första kapitlet, sedan började det gå utför. Kändes som en blandning av Snabba Cash (vilken jag inte gillade) och Bo Baldersson, först. Förvirrande och hemskt.
Och rätta mig om jag har fel - jag tror inte att en äkta Sigtunaelev skulle skryta med allt från strumpor, kalsonger till rakvatten i märkesväg och speciellt inte om priset dessutom! Jämför man med Hamiton och Winter som också är stadda vid kassan, nej. Detaljerat kan vara bra - men inte överdetaljerat!!!
Tanken är dock god med bakgrunden av vänner från skoltiden på Sigtuna. Två av dem inneboende och rika, den tredje dagelev samt från knappa omständigheter. Vad händer mellan vänner i en sådan situation - lika barn leka bäst? Två kan leka, men sällan tre? Men, det försvinner också på något underligt sätt bakom allt snacka om pengar, HUR man tar sig in på restauranger och inte minst, vad man äter! Finns en korvstoppningsgräns, lovar!
Detaljerna gör det även svårt att ta till sig den som annat än den politiska thriller den sägs vara. Var tog thriller vägen efter första kapitlet och de sedan kommande xx antal? Nämner man dessutom Ed McBain som en författare i boken då känns det - fel... Funkar alltså inte ens att läsas som en bok om relationen mellan vänner. Inte ens som en manlig chiclit.
Så från att ha kunnat bli en bra bok - när rörmokaren jobbar och är ute på uppdrag så faller den helt pladask, platt som en pannkaka, magplask. Helt enkelt - glöm den om du inte vill läsa om Stureplan, flotta fester och... Ja, vad mer??? Sorry, som sagt var Viggo, finns allt för många BRA böcker där ute som väntar på att få läsas istället.

Betyg

Ingen höjdare. Ett försök att göra en ny Snabba Cash, men det är ingen bok som faller mig i smaken Möjligen kan den funka för mina tonårselever. Dåligt språk och tunn historia.

Betyg

... av Viggo Cavling men det är bara att inse – det ÄR skillnad att skriva krönikor och artiklar i våra större dagstidningar och att hålla ihop en hel story på strax under 300 sidor.

För det här är inte bra. Lättläst och under ett tiotal sidor till viss del ett litet uns underhållande, men bra är det inte. Jag var inte särskilt imponerad av Keplers Hypnotisören, men i jämförelse med Rörmokaren hade Hypnotisören en oerhört intrikat, komplex och suggestivt skruvad handling, ett myllrande och rikt persongalleri och gav ett intellektuellt tuggmotstånd utöver det vanliga.

Jag tycker att Cavling tyvärr har fallit i flera fällor. Dels alla stereotypa karaktärer där det i vissa lägen är helt omöjligt att ens försöka tänka bort en verklig förlaga. Dels verkar han vilja vara både politiskt initierad och dessutom ha koll på hur de rika och berömda tänker och har det. Är det någon som gör vågen? Någon?

Gäsp.

Alltså, tyvärr … Jag lämnade Christoffer Carlssons ”Fallet Vincent Franke” för den här och jag ser fram emot att barnen somnar så att jag kan återuppta mitt avbrutna läsande av en riktigt, riktigt bra berättelse.

Betyg

På en omröstning här på BT kunde man rösta på om man vill ha reklam i böcker eller inte, efter att ha läst Rörmokaren så insåg jag att reklam redan finns i böcker, speciellt i denna bok. Här och där nämns det ena märket efter det andra vilket får mig och fundera på om Cavling sponsrades av olika företag. Jag tillhörde den delen av Sverige som inte hade en aning om vem Cavling var när jag började läsa boken, sedan fick jag reda på att han var journalist. Jag hoppas verkligen att han är en bättre journalist än han är författare för mannen verkar ha problem med verkligheten. Eller rättare sagt, han verkar ha en skev bild av verkligheten. Men det kanske är så att de vanliga knegarna inte vet vem som är statschef och att överklassen spenderar sin tid på krogen, vad vet jag. Hur som helst, boken är extremt dåligt skriven, fylld av både klichéer och stereotyer. Bokens tre manliga huvudkaraktärer är omöjliga att gilla och ytterst platta karaktärer. Jag först faktiskt inte hur denna bok ens kunde bli släppt, men heter man Cavling och är journalist så gick det fint, hade man hetat något annat och haft ett annat knegarjobb så hade boken aldrig blivit släppt. Om det kommer en uppföljare på boken kommer jag aldrig läsa den!

Betyg

Undvik!

Betyg

Lite som ett hubbabubba. Lättuggat men tappar snabbt smaken. Vill man vara snäll kan man säga att Viggo gjort det onödigt svårt för sig. Vem vill läsa om tre osnutna brats från Sigtuna privatskola? Inga underdogs precis. Osmakliga och helt förutsägbara stereotyper. Den enda karaktären som skulle kunna vara lite komplex och spännande är själva rörmokaren. Men han slarvas bort i massa annat Stureplanstrams. Oändliga beskrivningar av vad folk har för kläder, skor, klockor och vilka krogar de går på och vad de äter är kanske en ambition att verka insatt och ge oss läsare en inblick i en hemlig värld. Men det blir bara tröttsamt. Slutomdömet blir snabbt genomläst och tack och lov snabbt bortglömd.

Betyg

En okej bok om i stort sett ingenting... politisk thriller ska det vara står det på framsidan... öhhh thriller ska välan vara spännande... och det är verkligen inte rörmokaren... Storyn lovar mycket, tre vänner som kanske ska riskera sin vänskap för pengarna.... joho det kunde blivit bra, men blev ett jasså... tunn tunn story... måhända har han hämtat inspriration från andra böcker utan att för den skulle kunna göra något eget stortslaget eller minnesvärt... En oerhört blek kopia av snabba cash, med små små inslag av ondskan och hata göteborg... trollbinder inte, ger ingen mersmak, ger ingenting...

Betyg

"Viggo Cavling är chefredaktör och VD för Resumé. Han har tidigare varit redaktör för DN På Stan och suttit i både TV4 Nyhetsmorgons och SVT:s Gomorron Sveriges nyhetspaneler" och det är den enda anledningen till att hans debutroman Rörmokaren nu publiceras.

Romanen, som beskrivs som en politisk thriller, bygger på den förvisso spännande premissen att socialdemokratins inre krets - Rörelsen - har en slags hitman, en "rörmokare", i sin tjänst. Denne hitman utför olika ljusskygga uppdrag för att förhindra skandaler eller gräva fram motsvarande om motståndarsidan.

Tyvärr är detta bara en bakgrundsmålning, mot vilken berättelsen ibland spelas upp. Bokens rörmokare, Mårten - en slags pastich på Erik Ponti i Jan Guillous "Ondskan" - råkar ta livet av en paparazzifotograf som tagit opassande bilder på en minister och försöker dölja det som ett självmord. Det som följer är tre intrigspår som rör sig lite planlöst genom boken, varav två flätas samman mer och mer, medan det tredje flyter lite bredvid och bara flikas in när det passar.

Språket är förvisso korrekt, med en mängd referenser till... um... Verkligheten. Men det är ändå torrt och livlöst berättat. Mer som en redogörelse för händelseförlopp än en skildring av människor. Karaktärerna saknar djup och de som inte framstår som osympatiska karriärister beskrivs som avvikande från normen.

Bokens styrka ligger lite oväntat i bifiguren Palle och hans samröre med huliganerna i Firman Boys. Jag blir faktiskt nyfiken på honom och det känns som om Cavling besitter mer kunskaper om den här världen än vad som framgår i boken och reportern Adams avslöjande om de s.k. Generalerna hänger som en lös, röd tråd framför mig i slutet av boken. Kanske skulle Cavlings författarlängtan göra sig mer rättvisa i en slags fiktiv reportagebok om Huliganer.

Kanske skulle det t.o.m. få mig att våga göra ett nytt försök att läsa en roman av honom...

Betyg

En spännande historia med lite driv i, men väldigt tunn på andra sätt. Överdetaljerat ibland, för mycket namn och ytliga personbeskrivningar, särskilt av kvinnorna. Den käns väldigt lika många andra böcker. Var rätt kul att läsa, men lämnar inget djupt minne.

Betyg

Det kändes som jag redan hade läst boken - i kvälls- och skvallerpressen. Någon "thriller-känsla" lyckades jag inte uppbåda och boken tillförde inte mig något "nytt" eller "tänkvärt". Inget jag rekommenderar men kan vara OK att läsa i hängmattan om man inte har något annat att ta till.

Betyg

En väldigt spännande historia (därav 3:a i betyg) som är otroligt uselt skriven! Massor av fel finns i boken, sparades det in på korrekturläsningen?? För det första fanns inte google chrome 2006, inte heller har skype något eget trådlöst nätverk, på sidan 150 byter Mårten namn till Adam och den sista saken är att Adam bestämmer sig för att inte berätta för Sofia att han blivit förföljd trots att han några sidor innan just berättade detta. Håller med Kenneth om slutet, what?

Betyg

Det sägs att alla journalisters våta dröm är att skriva en bok. Då borde "Rörmokaren" vara obligatorisk läsning på Journalisthögskolan. Den är nämligen ett ovanligt lyckat exempel på en usel bok skriven av en journalist. Intrigen är osannolik, personbeskrivningarna stela och stereotypa, dialogerna totalt utan spänst och språket i övrigt lika ovigt och stapplande som i en högstadieuppsats. Klychorna staplas på varandra. Och jag hoppas man inte skall förstå slutet som att det kan komma ytterligare en bok av Cavling.