Roman

Schulman, Alex

| 2018

Flag from sv

13


Tre tidsperspektiv. Två generationer. En hemlighet.Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt.  I BRÄNN ALLA MINA BREV väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Gripande om Alex Schulmans morföräldrar

Spännande som en begåvad deckare. Lättläst som en barnbok. Passionerad som olycklig kärlek. Tragisk som livet självt. Alex Schulman har återigen begått en lysande litterär prestation.

”Bränn mina brev” är fjärde titeln i Schulmans självbiografiska romansvit. Efter böckerna om pappan, hans älskade och mamman satte han sökarljuset på mormor och morfar. Drivkraft den här gången var att utforska det mörker och den vrede som Alex upplevde sig ha ärvt från mammans släkt. En vrede som nu skrämde hans egna barn.

Författaren arbetar som en detektiv. Söker i arkiv och privata gömmor, intervjuar folk. Tack vare att hans morfar hette Sven Stolpe finns det oerhört mycket efterlämnat material att granska: brev, dagböcker, pjäser, romaner…

Spåren leder honom till kursgården Sigtunastiftelsen sommaren 1932. Där blir Sven Stolpes hustru Karin förälskad i lungsjuke stipendiaten Olof Lagercrantz. En uppslitande hemlighet som bevarats bakom lyckta dörrar i bägge familjerna. Alex kommer över nycklarna till hemligheten och kan jämföra händelserna 1932 med sina besök hos morföräldrarna på 1980-talet.

Boken skildrar denna växelverkan med stigande intensitet. Ur gömmorna stiger ett passionsdrama som gjorde författarna Sven och Olof till bittra rivaler under återstoden av deras levnad. Ett trauma på liv och död där Karin Stolpe vädjar till Olof att bränna hennes kärleksbrev.

Karin är bokens huvudperson och hennes livsöde blir en berättelse om sorg, rädsla och uppoffring. Jag lider med henne som läsare och önskar henne ett helt annat liv. Hennes make reduceras till en maktfullkomlig, hämndlysten narcissistisk tyrann. Porträttet verkar trovärdigt utifrån bevarade handlingar och Alex’ egna barndomsminnen.

Därmed inte sagt att detta är sanningen om hat, vrede och oförsonlighet på mödernet hos Alex Schulman. Han medger i efterordet att han begått förenklingar och brott mot kronologin. Särskilt gäller nog detta en bilolycka där författaren gör en tolkning som inte är invändningsfri. Som i all skönlitteratur – detta är en roman – offras delar av verkligheten på dramatikens altare.

Tack för en gripande läsupplevelse, Alex!

Betyg

Briljant, fascinerande och gripande!

Betyg

Jag har alla Alex tidigare böcker och gett dem betyget 4. Även de han har skrivit tillsammans med Sigge Eklund. De har varit skrivna i glädje och inspiration, men ändå inte nått ända fram. Som om något saknats, men jag har svårt att sätta fingret på vad. Språket har varit bra, så för mig har kanske inte historierna varit tillräckligt bra.

Med den här boken når han ända fram. Här är också språket bra, men de starka känslor han nog har för historien, delar han generöst med sig. Och vilken historia! Den var länge sedan jag gjorde avkall i mitt privatliv på grund av en bok. Även om jag skäms för det, valde jag att fortsätta läsa boken istället för att titta på teve med min dotter som hon så gärna ville. Jag bara måste få veta, blev den drivkraft som Alex skickligt ger mig under det att han berättar ett drama, som otroligt nog är sant.

Betyg

Betyg: 4,5 av 5.

Jag har läst sex böcker tidigare av Alex Schulman. Privat – Mejlkorrespondens som han skrev tillsammans med Carolina Gynning. TID – Livet är inte kronologiskt och RUM – En roadtrip genom psyket som han skrev tillsammans med Sigge Eklund. Och så tre böcker som han har skrivit ensam, Skynda att älska, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött, och Glöm mig.

Jag har tyckt mycket om alla böckerna. och speciellt om dom tre böckerna som Alex Schulman har skrivit ensam. Länkarna går till mina recensioner av böckerna.

Och boken Bränn alla mina brev gjorde mig inte besviken. För jag tyckte att den var lika bra som författarens tidigare böcker.

Boken är en roman, men den bygger på verkliga händelser i författarens släkt. Den är mycket personlig och gripande. Och precis som Alex Schulmans tidigare böcker, så är det ett väldigt fint språk i boken.

Rekommenderas varmt.