Två röster: en kvinna och en man som levt tillsammans i ett halvt liv. Genom orden hörs de sista, bultande hjärtslagen i en gemensam tillvaro. Det som en gång var stor kärlek har vänts till långdragen kamp. Ett äktenskapligt haveri i jämställdhetens förljugna paradis. Det är brutalt, slagfärdigt, naket, ömkligt. Och oändligt sorgligt.Han sa: Om du överger mig har du bara livslångt hat att vänta.Hon sa: Tror antingen jag eller du måste dö.Århundradets kärlekskrig är en punktroman, influerad av Märta Tikkanens klassiker Århundradets kärlekssaga från 1978. En strindbergsk dödsdans i vår samtid.
Visa mer
Recensioner
2020-10-14
Betyg 
Två högt utbildade personer som gör allt för att såra den andra och spelar i samma sandlåda som Trump. Det är en skrämmande bok men efter avslöjandena om hur akademin fungerat och dess kvinnosyn blir jag inte förvånad. Att det finns män som bär sig åt som manschauvinistiska svin vet man ju också om men jag kan inte annat än häpna ändå. Boken berör trots utformningen och en katastrofal inläsning.
Betyg 
På sätt och vis förtjänar den inte fullt betyg, eftersom det rent objektivt sett inte är den bästa bok som jag har läst.
Men det var en fantastiskt befriande bok att läsa (i den mån hat, sorg och uppgivenhet kan vara befriande), vilket visar att den fyller ett tomrum som tidigare bara halvt har försökt kompenserats av självhjälpsböcker och parterapitips. Dess styrka är just igenkännighetsfaktorn.
Det är boken för alla de som haft en relation till någon närstående - inte nödvändigtvis romantisk sådan - där hat och kärlek varit hopplöst sammantvinnade, där det upplevts som lika svårt att avsluta som att fortsätta, där tanken på hur det skulle kunna vara (och kanske har varit) förblindar hur det faktiskt är och med all säkerhet kommer att fortsätta vara.
Det är för alla dem som vill känna någon annan uttrycka det hat och den frustration som man kanske själv inte är förmögen att uttrycka eller inte har vågat erkänna.
Det är om en kvinna som egentligen har accepterat den kommande brytningen, men behöver för sin egen skull först uttrycka och leva ut decennium av återhållen besvikelse, hat och sorg i den kärlek som en gång fanns, men bara visade sig vara ett luftslott. Som straffar och på ett plan njuter av att straffa, men som egentligen bara vill höra ett "förlåt" och garantier för en förändring som återigen möjliggör kärlek - men denna gång utan utnyttjande, hån och förtryck.
Det är om en man som i rädsla för att misslyckas, inte duga eller känna sig "fel" kräver beundran, hängivenhet och uppoffring från en kvinna, och som har ett behov av att håna och förminska hennes värde för att slippa känna sig svag och sårbar i sitt beroende. Som ser relation som ett nollsummespel där den enes makt måste ske på den andres bekostnad, och där makt egentligen blir till den personliga trygghet som i en sund relation istället skulle ha bestått av respekt, förståelse och tillit. Och en man som, för att göra det än mer representativt, kanaliserar allt detta också via sex.
Det är inte en konstruktiv bok i traditionell mening. Den är inte återhållsam eller eftertänksam, och den erbjuder inte några lösningar eller handfasta tips. Men kanske just därför visar den, tydligare än något annat, vikten att erkänna det dödsdömda och glömma idealen.
2016-09-19
Betyg
Är inte säker på att boken hade varit intressant alls om någon okänd person hade skrivit den.
2016-07-19
Betyg
Stundtals som knytnävsslag med välformulerad brutal igenkänning, men ibland även så pretentiös att det blir fånigt.
2016-06-30
Betyg 
Jag tycker det är synd att viljan att framstå som bildad står ivägen för berättelsen. Citaten är lösryckta och tillför ingenting. Bråken känns ibland som kammarspel snarare än riktigt liv. Ibland glimtar det till och känns, men ofta kommer jag på mig själv med att önska att Martina Haag, eller någon annan mindre pretentiös person, skrivit berättelsen och då vågat skriva mer naket och ärligt, och därmed framstå som patetisk, men trovärdig.
Emma A gillar
2016-05-16
Betyg
I en lång men lättläst prosadikt skildrar Ebba Witt-Brattström ett äktenskap i upplösning. Glåporden mellan makarna efter ett halvt liv tillsammans haglar i ett skuldbeläggande inferno. Den enas besvikelse kolliderar med den andres bitterhet i en semantisk duell på famntags avstånd.
Likt kvinnorna i Ibsens pjäser bryter hustrun i Witi-Brattströms bok upp ur ett äktenskap som blivit en tvångströja i stället för ett jämlikt och berikande förhållande. Intensiteten i grälet för förstås tankarna också till Strindberg.
Passionen skymtar mitt i kriget. Och visst gör mannen och kvinnan tafatta försök att hitta tillbaka till de känslor som en gång förde dem samman.
Men hans brutalitet får den slagna och knuffade hustrun att frukta för sitt liv, om hon inte bryter upp.
Författarens sätt att berätta med en ständig växling mellan ”hon sa” och ”han sa” gör ibland ett komiskt intryck. Det gäller också blandningen av högt och lågt i ordduellen. Mannens grova språk med könsord och vardagsklyschor kontrasterar mot kvinnans subtila referenser till film och teater, litteratur och musik. Med bildning söker hon riva ner hans högfärd och mansgrisiga tarvligheter.
Du är bara avundsjuk på mina framgångar, psykologiserar han. Du har inte värdesatt mina uppoffringar och ömma känslor och eget arbete, replikerar hon.
Som läsare kan du naturligtvis inte värja dig mot att denna verbala uppgörelse inte bara bär spår av Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga utan sannolikt även av akademikerparet Engdahl-Witt-Brattströms eget samliv.
Det må vara som det vill med den saken.
Intressant var det ändå att läsa en renodlad dialog utan beskrivning av miljö, smak eller dofter. Att förlaget sedan kallar detta för ”punktroman” kan man möjligen undra över. Bekännelsedikt tycker jag nog passar bättre.
2016-05-04
Betyg 
Helt underbar. Jag är väldigt nära att sätta full pott. Språket gör mig alldeles kollrig och bara ett par meningar innehåller så mycket. Jag vill läsa, läsa igen och fundera och känna. Gillar formatet.
