Revelation Space

Reynolds, Alastair

| 2000

Flag from en

79


The highly-acclaimed first novel in the Revelation Space universe--a debut that has redefined the space opera with a staggering journey across vast gulfs of time and space to confront the very nature of reality itself... " A] TOUR DE FORCE...RAVISHINGLY INVENTIVE."--Publishers Weekly Nine hundred thousand years ago, something annihilated the Amarantin civilization just as it was on the verge of discovering space flight. Now one scientist, Dan Sylveste, will stop at nothing to solve the Amarantin riddle before ancient history repeats itself. With no other resources at his disposal, Sylveste forges a dangerous alliance with the cyborg crew of the starship Nostalgia for Infinity. But as he closes in on the secret, a killer closes in on him. Because the Amarantin were destroyed for a reason--and if that reason is uncovered, the universe--and reality itself--could be irrevocably...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Pamela Fuentes

2010-10-29

Betyg

Underbar, hela trilogin är otroligt bra skriven och temat är mycket intressant. jag blev helt besatt och har lyckats läsa de flestra av Reynolds böcker nu. Jag som älskar scifi från den gamla skolan kan verkligen rekommendera hans böcker.

Liza Bolin

2010-08-10

Betyg

När jag väl kommit över det faktum att det inte var en "hard science fiction"-bok som utlovats, och istället tog boken för vad den är - det vill säga en riktigt bra mörk rymdopera - , blev den riktigt bra. Stundom lite väl invecklad med chimerics (som jag tror är nånslags datormänniskor med implantat), palanquins (typ... en kista för de levande?), levande döda och döda levande, rymdvirus som förvandlar kaptener till rymdskepp, osv osv osv... Han hade lätt kunnat skära ner på mängden främmande, påhittad teknik. Men, storyn är mycket välgjord och leder fram till ett pampigt klimax och allt man fått veta knyts ihop i slutet. Mycket bra!

Karin Waller

2009-04-13

Betyg

Reynolds debut är min första utflykt in i space opera (om man inte räknar LGTG eller Aniara…). 2500-talet, människorna reser mellan stjärnorna i nästan-ljushastighet, sedan länge utdöda civilisationer på andra planeter gömmer stora hemligheter som kan visa sig förödande för mänskligheten. Litet Krikkit-krigen, litet Alien, mycket teknik. Massor av teknik. Många detaljer.

Det är många detaljer även i handlingen och de rätt så överarbetade intriglösningarna – allting förklaras och berättigas mycket ingående. Jag är nog inte rätt målgrupp iofs, jag är lätt att övertala till suspense of disbelief utan att dubbelkolla att all vetenskapen och tekniken stämmer (om det är välskrivet alltså).

Parallellt med detta har vi också motsatsen: när man får veta närmast ingenting. Jag gillar verkligen berättartekniken att inte avslöja allting linjärt, att huvudpersonerna vet mer än läsaren. Men här är greppet efterhand överanvänt, och när man sedan får veta hur saker ligger till så är det gärna långsökt och oantytt (med reservation för att jag kan ha skumläst meningen där det antyddes).

Jo, och så är personskildringarna ganska platta. Och författaren är alldeles för förtjust i långa ord: ja, de är jättefina, men ibland är less faktiskt more.

Idéerna och tankarna som romanen bygger på (hela plethoran av dem) är spännande och intressanta och genomtänkta. Men inte tillräckligt för att jag ska orka vara entusiastisk i nästan 600 sidor av den ovan angnällda berättarstilen. Det var som jag trodde, att space opera inte är min grej (bra grundinställning att börja med, jag håller med). Inte den här iallafall.

Förslag på musik: William Shatner sings