De kallades tattare. Eller skojare, tavringar och knävlingar.De var samhällets mest föraktade grupp och bilden av dem var klar hos gemene man: mörkhyade, svarthåriga människor som drog omkring på vägarna och dök upp på hästmarknader och tivolin. Som sålde dukar, vispar och klockor. Och så stal de, sa man och slogs med kniv.På 1970-talet försvann de plötsligt. Forskare menade att de upplöstes som grupp när samhället förändrades.Men än finns de kvar, mitt bland oss, minst 15000-25000 personer. De kallar sig resande, har vanliga svenska namn och bor i vanliga lägenheter och hus. Fast de har ett eget språk, svensk rommani, och en egen kultur. Men bara när de är tillsammans. Resandeidentiteten är för många en väl dold hemlighet. Och rädslan saknar inte skäl. På 1920- och 30-talen talades det om utrotning av tattarna. Med steriliseringar försökte man medvetet decimera deras antal. I Jönköping genomfördes...
Visa mer
Recensioner
2010-10-23
Betyg 
Den här boken kommer snart i ny upplaga och då kan man bara hoppas att fler får upp ögonen för den hjärtskärande verklighet som var resandefolkets liv alldeles, alldeles nyss. Läs den!
