Herrgården på Dimön, en gång hem åt en blomstrande sekt, står nu ödslig och övergiven. Två år har gått sedan den karismatiske sektledaren Franz Oswald offrade sin egen son för att rädda en ung kvinna, Julia Frisk, och själv drabbades av en stroke. Återhämtningen har varit lång och mödosam men nu är han tillbaka och mer målmedveten än någonsin. Om det inte vore för de ovälkomna känslostormar han drabbas av ... Julia jobbar som redaktionsassistent på en modetidning och vill avancera. Så dyker hennes stora chans upp: Tidningen vill ha en intervju med Franz Oswald ? och han vägrar låta sig intervjuas av någon annan än Julia. Trots att alla i hennes närhet avråder henne från att träffa Franz gör hon intervjun. När han berättar att han tänker återvända till Dimön och iscensätta ett experiment han kallar ?Requiem? ? dödsmässan ? tar hennes nyfikenhet över. Och som vanligt när Franz Oswald...
Visa mer
Recensioner
2021-01-02
Betyg 
Bitvis lite spännande och intressant, men som helhet är boken tramsigt skriven och fylld av banaliteter.
2020-06-08
Betyg 
En mycket välskriven och mycket spännande historia med rappa bra dialoger och med ett bra språk som flyter på bra.
Mariette är duktig på miljöbeskrivningar och målar upp ett skrämmande porträtt av en sektledare och jag kan verkligen känna i hennes sett att beskriva att hon har stor kunskap om ämnet och att hon vet hur det går till i sekter.
Helt enkelt en lysande och vass thriller, med högt tempo och spännande innehåll.
2020-06-02
Betyg
Den här gången får man kapitlen varvade utifrån två karaktärers perspektiv: sektledaren Franz Oswald och Sofias dotter Julia Frisk. Oswalds experiment inbegriper, förutom sektledaren själv, ytterligare några sadister som lockats ut dit till Dimön. Romanen är välskriven, miljöbeskrivningarna fantastiska och bokomslaget så oerhört snyggt! Fullständig recension bokblogg: https://ibokhyllan.blogspot.com/2020/06/requiem-pa-dimon-av-mariette-lindstein.html
2020-04-27
Betyg 
Efter den stora cliffhangern i förra boken Sektens Barn så har jag längtat så mycket efter att få veta vad som hände Franz Oswald, överlevde han, vad hände med Julia och Thor och hur gick det med Sofia och Benjamin?
Så många frågor och jag såg verkligen fram emot att få svar på i alla fall en del av mina funderingar och jag är definitivt inte besviken!
I början av boken får man en kort resumé av vad som har hänt i de tidigare böckerna, men något som jag tyckte var riktigt bra det var att Mariette Lindstein även tog med en kort resumé av varje karaktär, vad de hade gjort och vilka de var. Inte för att jag har glömt bort vilka boken handlar om men det var uppfriskande med lite uppdatering, det var ju trots allt ett tag sedan jag läste de tre första böckerna.
Bokens handling är lite annorlunda jämfört med de tre andra böckerna, i alla fall enligt mig. I de tidigare böckerna så var det stort fokus på sekten ViaTerra, fokus på Sofia och hur hon hanterade världen dels inne i sekten men även senare när hon hade brutit sig loss. Så fick vi även ta del av den yngre generationen i den tredje delen Sektens Barn och hur det var att leva som barn inom en sekt och även växa upp som Franz Oswalds barn. Men i denna bok går Mariette Lindstein mer in på karaktärerna, fördjupar sig i Julia, Thor och Franz och även om jag tyckte att det var intressant så saknade jag sekten och dens grymhet lite grann då jag uppskattade den delen så mycket.
Det var intressant att få djupa ner sig ännu lite mer i Franz karaktär och barndom, men även att lära känna Julia och Thor lite mer. Däremot så saknade jag Sofia emellanåt, jag uppskattade henne så mycket som den starka kvinnliga karaktären och även jag tycker om Julia så har jag inte riktigt fastnat för henne ännu. En som kring Julia som jag uppskattade väldigt mycket det var det att Lindstein inte lät Julia falla pladask över Franz igen. Jag minns att det var en del av Sektens Barn som jag inte uppskattade så mycket och störde mig lite på. Så jag blev glad över att se Julia så ifrågasättande och att hon inte bara svalde allt som Franz sa och gjorde, att hon inte bara svalde allt och gick på hans charm ännu en gång.
Det var intressant att läsa mer om bakgrunderna till karaktärerna Julia och Thor. Även om man fick en inblick av deras bakgrund och liv i förra boken så fick man se en helt annan sida av de båda, en mer vuxen och mogen sida. Det var även oerhört intressant att även få se en helt annan sida av Franz, en sida som man verkligen inte har sett tidigare, nästan en mänsklig sida. Emellanåt kom den gamla vanliga Franz fram, den med alla konstiga idéer, värderingar och onda planer. Men oftast var det den goda Franz och det var lite annorlunda att läsa om och konstigt nog så måste jag nog säga att jag föredrar den elaka, arga och omänskliga sidan av honom. Ändå var det väldigt imponerande att se hur Lindstein lyckades få fram lite mer mänskliga känslor hos Franz Oswald, det var annorlunda och jag gillade att man nästan men bara nästan fick lite känslor för honom emellanåt.
Precis som i tidigare böcker av Mariette Lindstein så imponeras jag av hennes kunskap att skriva en detaljerad, spännande och intrigfylld bok. Varje kapitel är full med nya intriger och konstiga påhitt av Franz, en del saker känns otroliga men ändå så verklighetstrogna och det är något som Lindstein verkligen är skickligt på att förmedla. Gränsen mellan trovärdigt och tvivelaktigt är så tunn men Lindstein lyckas alltid hålla sig bakom den trovärdiga sidan av gränsen.
Miljöbeskrivningen var så bra att det många gånger kändes som att jag stod ute på heden i den kalla blåsten och tittade ut över klipporna. Jag kan verkligen se Dimön framför mig när jag läste och det älskar jag.
Requiem på Dimön av Mariette Lindstein är en oerhört detaljerat skriven bok, en bok som är intressant, spännande och som är svår att lägga ifrån sig. Kapitlen var välskrivna och dialogerna mellan de olika karaktärerna var väldigt lätta att följa med i och språket överlag var lätt att förstå och följa med i.
Nu ser jag verkligen fram emot del fem i serien ViaTerra, jag ser fram emot att läsa mer om Franz och hans tokigheter. Nästan så att jag hoppas att han blir sitt vanliga jag igen, han var nästan lite för mild i denna bok. Jag hoppas på mer grymhet och mer sekt i nästa del!
Betyg
Äntligen fick jag komma tillbaka till Dimön.
I love it!
Ni som har läst de tre tidigare böckerna förstår vad jag menar 😊
Jag ville aldrig att boken skulle ta slut. Jag vill fortsätta följa med Franz Oswald i hans vardag, dock på håll vill jag säga 🤪han är inte alltid riktigt klok. Jag skulle kunna vara en fluga på väggen.
I de andra böckerna har jag ogillat Franz, för som sagt, han är galen, en maktgalen psykopat.
Men i den här boken luckras de känslorna för Franz upp lite, observera nu att det står lite 😂 han är lite mer människlig så att säga.
För er som inte har koll på de tidigare böckerna så vill jag berätta att de handlar om en sekt. Mariette har själv varit medlem i en sekt i 25 år innan hon tog sig därifrån.
Med de erfarenheterna hon har så är alla böckerna inspirerade från den tiden, även om personerna och händelserna är fiktiva.
En mycket bra bok!
En mycket bra serie!
2020-04-09
Betyg 
Jag har längtat efter en fortsättning på Mariettes trilogi om sekten på Dimön. jag var liksom inte klar med karaktärerna och jag funderade länge efter jag hade läst sista boken om vad som skulle hända sen. Nu fick jag mitt svar.
Franz Oswald är tillbaka efter sin stroke. Nu vill han återvända till Dimö och genomföra ett experiment som han kallar Requiem - dödsmässan. Den enda som får chansen att berätta om detta i media är Julia, dotter till Franz fiende Sofia.
Mariette skriver fängslande, en del av mig vill läsa ut boken på en gång men samtidigt vill jag inte att boken ska ta slut. Kapitlen är skrivna växelvis ur Julias och Franz perspektiv och det tycker jag lyfter boken och handlingen. Den här gången får vi möta mer av Franz, vem han är och varför han har blivit den han har blivit. Vi får följa hans tankar och hans besatthet. Jag tycker även att det är intressant och spännande att Mariette låter Julia ta plats och få möta henne mer. Se hur även hon utvecklas och tar sig an sin mammas fiende!
Mariette skriver så äkta och hon målar upp ett skrämmande porträtt av en sektledare som är extremt manipulativ. Jag fascineras över hur man kan få så många människor att göra som man vill genom manipulation. Boken är väldigt bra, berättelsen målas upp genom många bra beskrivningar, både miljö och person. Handlingen är spännande och man vet inte riktigt vilken väg berättelsen ska ta vägen när Franz Oswald är inblandad.
En välskriven, intressant, spännande och väldigt bra berättelse som jag har fått läsa! Om du inte läst böckerna om Dimö, så gör det!
