Rekviem för John Cummings

Ohlsson, Bengt

| 2011

Flag from sv

59


2004 gick rockgitarristen John Cummings, alias Johnny Ramone, bort i cancer. 2001 hade bandets sångare Jeffrey Hyman (Joey Ramone) också gått bort i cancer, och 2002 hade Douglas Colvin (Dee Dee Ramone) hittats död efter en heroinöverdos. I Rekviem för John Cummings gestaltar Bengt Ohlsson främst Cummings sista år i livet, hans minnen av åren med det legendariska punkbandet, hans konflikter med främst Joey R - inte minst om Linda, som först var Joeys flickvän men sedan blev Johnnys fru - och hans långsamma väg in i döden. Som ett slags matris för denna solbelysta, oväntat vemodiga berättelse, finns Vilhelm Mobergs storartade "post scriptum" till Utvandrarserien, Din stund på jorden, där en gammal svenskamerikan rekapitulerar sitt liv i Laguna Beach. ...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Izabela Horn

2018-05-07

Betyg

Helt okej bok bok men den blev lite seg mot slutet. Svag 4 i betyg

Jonas Olofsson

2013-07-20

Betyg

I huvudet på Johnny Ramone. Mycket bra. Stark fyra.

FranZone c

2013-06-14

Betyg

Kändes overkligt autentisk och personlig men saknade lite mer av musiken...

T

Tom Westin

2013-06-02

Betyg

Kort och got en bra bok, gripande!

BoelMaria *

2012-02-04

Betyg

Nu har det gått flera månader sedan jag läste boken men jag tänker fortfarande ofta på den.

Lars G

2012-01-09

Betyg

Kul att lyssna på och lära sig om Ramones. Välskriven och slutet var bra, men nog var den lite småtråkig ibland...

Ulla Englund

2011-09-11

Betyg

Jag har inte kommit i kontakt med gruppen Ramones innan jag läste boken 'Rekviem för John Cummings' men nu har Bengt Ohlsson levandegjort medlemmarna för mig. Det här är en fantastisk, gripande och åtminstone i huvudsak sann berättelse om den kontrollerande ledaren i ett av de första punkbanden. Romanen känns allmängiltig när den skildrar vardagen efter cancerbeskedet med naturliga tillbakablickar på det som varit, både gott och ont, framgångar och tillkortakommanden. Den döendes vilja att kontrollera minnet och arvet efter sig är så mästerligt skildrat.
Men är det moraliskt rätt att fantisera ihop tankar och vardag kring en människa som nyss levt bland oss?