Har kommunala organisationsförändringar mer att göra med skådespel än med problem- lösning och effektivitet? Det hävdar Kaj Sköldberg i den här boken, som handlar om åtta omorganisationer, i fem kommuner och tre landsting. Markanta inslag var innova- tioner vad gäller belöningssystem, budgete- ring och kontorsteknologi (datorisering), brukar medverkan m.m. Särskilt framträdande var olika former av decentralisering – experi- ment med frizoner, områdesindelning, primär- vårdsdistrikt och liknande. I centrum för studien står tre huvudaspekter: problembild, makt och symboler.
Organisationsförändringarna hade i allmän- het bakom sig en framgångsrik mediahistoria. De kommuner som genomförde dem tycktes genom blotta faktum förlänas en aura av mo- derna, framgångsrika...
Visa mer
Har kommunala organisationsförändringar mer att göra med skådespel än med problem- lösning och effektivitet? Det hävdar Kaj Sköldberg i den här boken, som handlar om åtta omorganisationer, i fem kommuner och tre landsting. Markanta inslag var innova- tioner vad gäller belöningssystem, budgete- ring och kontorsteknologi (datorisering), brukar medverkan m.m. Särskilt framträdande var olika former av decentralisering – experi- ment med frizoner, områdesindelning, primär- vårdsdistrikt och liknande. I centrum för studien står tre huvudaspekter: problembild, makt och symboler.
Organisationsförändringarna hade i allmän- het bakom sig en framgångsrik mediahistoria. De kommuner som genomförde dem tycktes genom blotta faktum förlänas en aura av mo- derna, framgångsrika och näringslivsinspi- rerade organisationer.
Men bakom fasaderna började snart de glät- tade bilderna betänkligt rämna i fogarna. I stället framtonade en helt annan bild. En bild av en osäker, orolig, och i många fall skrämd personal; av kommunmedborgare som inte märkt något av förändringen; och av drivande aktörer bakom förändringen som inte tycktes veta varför den genomfördes.
Vid en ännu djupare inblick visade sig denna kommunala perestrojka fungera som en ”vrid- scen”, där tre skilda skådespel uppfördes. Det första var en triumferande tragedi om det rationella samhället, med reglering, teknisk utveckling och centralism som huvudteman. Mot detta bröt sig det andra skådespelet, en romantisk komedi om det goda livet, genom- syrad av känsla, mänsklig utveckling och decentralism. Konflikten mellan dessa båda resulterade i ett tredje skådespel: en ofrivillig, fragmentarisk satir, den ironiska motpolen till de två övriga, med kaotisk upplösning av mänskliga ambitioner och goda värden.
