Redan död

Huston, Charlie

| 2010

Flag from sv

30


the joe pitt books are like lord of the rings for people who like seriosly fucked up shit. www.pulpnoir.com De där historierna man hör? Om de där som bara visar sig på natten? Som livnär sig på blod vårt blod? Så här ligger de till: de historierna är sanna. Det är bara inte som i filmerna eller i Bram Stokers gamla klassiker. Det är värre. Speciellt om man råkar vara en av dem. Fråga Joe Pitt. En hasare går lös på stan. En idiot som lyckats smitta ner sig själv med en köttätande bakterie och smyger omkring och glufsar i sig folks hjärnor. Joe hatar hasare, men det är ändå han som måste ta hand om dem. Så ser hans liv ut, eller snarare hans liv som död. Från Battery i söder till Bronx i norr Manhattan kryllar av vampyrer. Joe är en av dem, men det är inget han trivs med. Visst, han är starkare och snabbare än oss, och han dödar hänsynslöst och utan nåd. Men att tillbringa nätterna med...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Tina Stammel

2011-02-15

Betyg

helt klart bra, fast inte alls lika bra som jag trode att den skulle vara. Vampyrerna var coola och så, men jag tyckte att den var lite för råbarkad.

Jasmina <3

2010-09-10

Betyg

Denna bok är helt klart läsvärd men den var inte lika bra som jag tänkt mig.
Jag hoppas att även någon annan kan lämna en kommentar om den.

Karin Waller

2009-04-12

Betyg

Godkänd urban horror. Huvudpersonen Joe Pitt är vampyr (eller, en av The Vampyre) på ett Manhattan som styrs av ett antal vampyrklaner. Själv är han dock Rogue men accepteras så länge han gör "tjänster" åt klanerna. Tjänster som att röja undan zombies, men också att hitta en förrymd tonårsdotter till suspekta men connected miljonärer.

Vampyrversionen i Already dead är att vampyrismen beror på ett virus (eller, ett Vyrus), som gör sin bärare nästan odödlig men i gengäld kräver stadig tillgång på färskt människoblod (djurblods-"vegetarianism" är ingen möjlighet här). Solsken, närmare bestämt UV-strålarna, är direkt dödliga men vitlök går bra (fast Joe "just don't like the shit").

Godkänt som sagt; bra spänning och välskrivet, men inget himlastormande. Joe är relativt sympatisk, och skildringen av hans och hans flickväns förhållande är det bästa med boken. Men annars är det liksom inget man inte har läst tidigare - det är ingen rip-off, men det är inte heller något nyskapande. Mer hårdkokt än noir - det är inte våldet som gör noir, det är stämningen.

Och förresten, vad är det med hårdkokta böcker och den obligatoriska tortyren av hjälten? Det är klart att han ska klås upp i mörka gränder i viss måtto, och det är klart att han ska drogas någon gång, och det är klart att en vampyr tål mer stryk än en mänsklig deckare. Men det verkar vara väldigt lockande för "hårdkokta" författare (Altered carbon, Hunter's moon) att överdriva saken - rejält. Joe plågas både av Hungern och av stryk efter stryk efter stryk. Det är en poäng med det, visar det sig många skott, hugg och slag senare, och den kommer säkert att följas upp i kommande delar, men... tjatigt.