
AN ECONOMIST BEST BOOK OF THE YEAR From the author of the Pulitzer Prize-winning Gulag and the National Book Award finalist Iron Curtain, a revelatory history of one of Stalin's greatest crimes--the consequences of which still resonate today In 1929 Stalin launched his policy of agricultural collectivization--in effect a second Russian revolution--which forced millions of peasants off their land and onto collective farms. The result was a catastrophic famine, the most lethal in European history. At least five million people died between 1931 and 1933 in the USSR. But instead of sending relief the Soviet state made use of the catastrophe to rid itself of a political problem. In Red Famine, Anne Applebaum argues that more than three million of those dead were Ukrainians who perished not because they were accidental victims of a bad policy but because the state deliberately...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Ohygglig läsning om Stalins massvält i Ukraina
Alla som häpnar över det ukrainska folkets uthållighet i kampen mot Putins invasionskrig bör läsa Anne Applebaums bok om svälten i Ukraina på 1930-talet. Av alla imperialistiska illdåd som drabbat denna befolkning genom historien är svältkatastrofen den värsta.
1932-34 svalt fyra miljoner människor ihjäl på kornboden Ukrainas bördiga svarta jord. Nöden berodde inte på missväxt eller extremt väder. Den orsakades bara delvis av Stalins kollektivisering av jordbruket, som tvingade välbärgade bönder (kulaker) att överge sin privata mark.
Den verkliga orsaken var Sovjets hänsynslösa rekvisitioner av spannmål, som sedan såldes utomlands för att generera exportinkomster till regimen. Stalin avfärdade alla klagomål. Han skickade partikadrer och ungkommunister att tillsammans med hemliga polisen och Röda armén verkställa insamlingarna.
Aktivister lojala med partieliten i Moskva trängde sig in i ukrainska bondehem och stal allt ätbart, till och med maten på bordet. De rafsade åt sig potatis och rovor ur böndernas gömmor och tog med sig deras kor och hästar. Satte familjen sig till motvärn kunde det kosta dem både kläder och livet. Andra beskylldes för kontrarevolutionära sabotage och sändes till straffläger i Gulag.
När magarna svällde upp på såväl barn som vuxna och hela familjer lämnade sina byar stapplande ut på landsvägarna sökande efter hjälp, stängde myndigheterna järnvägsstationer och gränsen mot Polen. Sovjet vägrade samtidigt söka bistånd från väst.
Bokens vittnesmål om mord och kannibalism i svältens spår är ohygglig läsning. Hungern drev föräldrar till vanvett. Barn höggs ihjäl, styckades och tillagades. Man orkade inte begrava de döda. Lik kantade vägarna. Brigader schaktade för massgravar dit även döende men ännu levande släpades.
Parallellt med denna ”holodrom” avrättades eller oskadliggjordes på annat sätt merparten av Ukrainas intellektuella. Landet russifierades och koloniserades av Sovjetmakten.
Hela händelseförloppet lyckades Stalin dessutom mörklägga. Varken omvärlden eller övriga delar av Sovjet fick information om vad som hänt. Dödsregistren manipulerades så att folkräkningen 1937 inte skulle avslöja något.
När akademiska institutioner i USA och Kanada drivna av ukrainare i exil började publicera artiklar och skrifter i ämnet fick de ett svalt och skeptiskt mottagande. Reaktionen påminner om 70-talsvänsterns inledande oförmåga att ta till sig Pol Pots och röda khmerernas terror i Kampuchea.
Inte förrän på 80-talet, efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning, har sanningen fått större spridning.
Anne Applebaums sammanställning av forskning och vittnesmål är en ögonöppnare och ett viktigt dokument för att förstå det historiska lidande som förenar det hjältemodiga motståndet i dagens Ukraina. I ett avslutande kapitel resonerar författaren om vilket begrepp som sakligast beskriver tragedin i början av 1930-talet: folkmord, massmord, massterror eller brott mot mänskligheten?
Oavsett akademiskt ordval får dessa statskontrollerade vidrigheter aldrig glömmas eller förtigas. De ska brännmärkas på samma sätt som den nazistiska Förintelsen.
BJÖRN ÖIJER