"Rapport från ett slakteri är det mest angelägna, uppriktiga och intelligenta jag har läst på länge." - Helsingborgs Dagblad "Rapport från ett slakteri är lågintensivt omskakande, kväljande läsning." - Arbetarbladet Veterinären Lina Gustafsson börjar arbeta på ett slakteri. Hennes uppgift är att kontrollera att djuren är friska och att lagarna följs. Dag efter dag ser hon tusentals grisar gå till slakt. Hon står vid det löpande bandet och inspekterar kropparna efter de djur som några timmar tidigare mötte hennes blick i stallet. Rapport från ett slakteri är ett genreöverskridande, självbiografiskt reportage inifrån en bransch som sällan blir belyst. Lina Gustafsson skildrar det vardagliga våldet mot djuren, kontrollsystemet hon själv är en del av och kampen mellan samvetet och en alltmer påtaglig avtrubbning. Men hon fångar också de glimtar av humor och kollegial gemenskap...
Visa mer
Recensioner
2022-12-28
Betyg 
Veterinären Lina börjar jobba på ett slakteri, där ska hon kolla att djuren är friska och att lagarna följs. Varje dag går flera tusen grisar till slakt och Lina får följa dem hela vägen från urlastningen i djurtransporten till de hängande itusågade kropparna i taket. Det är en tuff miljö att jobba i och många i personalen är helt obrydda om djuren. Man gör det man ska och sen sitter man i fikarummet skämtar och äter mackor med bacon och annat kött på. Alla utom Lina som nästan anses konstig för att hon inte äter kött. Det är en skrämmande verklighet som presenteras i boken via Linas dagboksanteckningar. Många av de som jobbar på slakteriet verkar tycka att det bara är ett vanligt jobb som vilket som helst. Låter helt galet och det verkar det vara med, Linas försök till förbättring för djuren motarbetas och det skylls på diverse anledningar för att inte förbättra. För mig är det helt obegripligt hur folk klarar av att jobba på ett jobb där arbetsuppgiften är att ta livet av djur. På slakteriet Lina jobbar på har flera i personalen jobbat ett helt arbetsliv där. Lina står fullt förståeligt inte ut så länge.
Jag är uppväxt på en bondgård med massor av djur och har alltid älskat djur av alla slag. Men livet på bondgård är tufft, speciellt eftersom att de flesta av djuren så småningom kommer att slaktas och så skedde även hos oss. Ett litet antal slaktade vi hemma för eget bruk medans den större delen gick till ett slakteri. Redan som barn hade jag enormt svårt för detta, för mig var alla djuren individer med sina egna speciella personligheter oavsett om de var födda som ko, gris eller höna. Jag klarade inte av att koppla bort djuret där bakom köttet när det väl låg på tallriken och sen dess har jag haft ett problematiskt förhållande till kött. Jag är inte strikt vegetarian men äter väldigt lite kött och efter denna bok är jag än mer övertygad om att jag bara vill äta vegetarisk mat framöver. Jag tror det är många som köper köttbiten i affären och inte har en tanke på vad djuret tvingats genomlida innan det hamnade där. Jag är glad att Lina belyser detta och delar med sig av sina erfarenheter så att fler får upp ögonen. Jag hoppas att boken kommer leda till debatt om djurens välfärd för det måste bli en ändring för djurens skull. Det är en bok som får mig att känna väldigt mycket! Jag är illamående, äcklad, arg och ledsen om vartannat när jag läser och jag klarar bara av att läsa ett litet stycke åt gången. När Lina berättar om tonårspojken med sin häst då sprutar tårarna fram. Rapport från ett slakteri är en viktig bok som inte lämnar någon oberörd!
2022-12-28
Betyg
Allt blir så tydligt. Jag ville läsa detta för att verkligen påminna mig själv om varför jag inte vill äta djur. Lina beskriver varje steg så tydligt och jag förstår hur brutalt svårt det måste vara att se allt, samtidigt som hon måste vara där för att kunna göra en liten skillnad för djuren. Det är inte bara grisarnas väg till slakt som beskrivs, utan även kycklingar, kor, tjurar, till och med häst. Jag märkte själv hur jag nästan blev lite avtrubbad genom bokens gång, precis som Lina blev för varje dag hon var på jobbet, för i de första kapitlena fick jag verkligen fysiskt ont i magen av det jag läste. Det är minst sagt fruktansvärt hur grisarna dör, genom att kvävas av koldioxid. Det är en process som ger högsta nivå av skräck och ångest. Lina är en av få som faktiskt tittar ner i schaktet där kvävningen sker för grisarna, och ger oss sen en tydlig bild av det hon ser - och framförallt hör. Det här är en bok som jag tycker varje människa som vill äta kött eller kyckling borde läsa, så att man åtminstone är medveten om vad vi som samhälle stöttar och bidrar till. Viktigt!
