Räfvhonan

Det är juni 1810 och det brinner en eld på terrassen till det Fersenska palatset. Grevinnan Sophie Piper rör sig oroligt fram och tillbaka, göder elden med brev och avskrifter som under inga omständigheter får hamna i orätta händer. På Stockholms gator hörs pöbeln ryta: De ska hänga räfvhonan i hennes egna tarmar och sedan supera på Haga. Där förbereder sig drottning Charlotta på flykt. En båt väntar nere i Brunnsviken för att föra henne bort om folket bestämmer sig för att anfalla slottet. De är båda offer för en omsorgsfullt planerad hatkampanj som dirigeras från Glada tackan, en krog som ägs av Johanna, som en gång kallades pottungen och var Charlottas tjänsteflicka. Räfvhonan är den fristående...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Anita H

2019-02-01

Betyg

Så bra böcker - barnbruden , Pottungen och Rävhonan ! Läs!

Nerdy Books

2018-08-30

Betyg

Så sorgligt att den här trilogin är slut för jag har verkligen älskat den! Sista boken kändes dock lite svagare i handlingen jämfört med de föregående två böckerna, men det är ändå kul att få träffa Hertiginnan Charlotta, Sophie von Fersen och Johanna. Jag hoppas att författaren snart kommer ut med nya böcker i samma stil!

http://nouw.com/nerdreadingbooks

T

Therese A

2017-11-24

Betyg

Inte alls som de två första, kändes mest som om författaren ville ha ett avslut snabbt och trycka in massa händelser på få sidor

S

Sandra Katby

2017-10-06

Betyg

Inte lika bra som de två första böckerna. Slutet lite plumpt.

F

Fiolsparv

2017-01-11

Betyg

Bra!

K

Katarina Strid

2016-07-12

Betyg

Avslutande delen i denna serie, kanske inte riktigt på samma nivå som de två tidigare, men fortfarande väldigt bra. Man får en bra bild av livet både för hög och låg och vilka olika bekymmer man hade, och uppskattar verkligen att få ta del av kvinnornas historia!
Sen trodde jag att händelsen där Axel von Fersen mördades skulle vara någonstans mitt i boken då baksidestexten fokuserar på detta, och att man skulle få veta lite vad som hände sen, men boken avslutas i princip med detta. Så lite abrupt blev det.
Men allt som allt en fantastisk serie!

Å

Åsa Andersson

2016-03-15

Betyg

Sista delen i denna historiska trilogi om 1800-talets Stockholm. Denna del är den som jag gillar minst, slutet känns ihopkrafsat och det känns som om författaren inte hade ett bra avslut så slutet känns lite stressat. Alla tre delar är ändå mycket läsvärda.

Betyg

Denna tredje delen handlar mest om Sophie von Fersen och är den av de tre kvinnorna jag inte fastnat lika mycket för. Men givetvis tar Charlotta och Johanna upp stora delar av boken också och på något vis gillar jag mest de delar som handlar om Johanna. Pottungen som var första boken handlade mycket om Johanna och jag älskade den, det är lite mer hjärta och smärta i de delar (jättemycket smärta ibland). När man läser boken får man ett stycke historia på köpet, för även om författaren tagit sig friheten med fiktiva karaktärer är själv ramen sann, det som berättas om har hänt, ja alltså i stora drag. Kungarna, drottningarna och hatet mot Sophie och hennes bror och mycket annat. Det är det som är så underbart med dessa böcker och så tar de upp kvinnorna i historien, det är inte ofta det händer.
Lite segt mellanparti då det blev lite mycket politik för min smak annars är den så läsvärd. Räfvhonan är en värdig avslutning på en toppenbra serie, med mycket dramatik. Tack Anna Laestadius Larsson för en underbar trilogi.

Betyg

Vi är nu framme vid den sista delen i författarens trilogi om Hedvig Elisabeth Charlotta och Johanna, även kallad Pottungen.
Vi får följa med i dom fashionabla slotten och herresätena, men även i grändernas lönnkrogar. Men var vi än befinner oss så beskrivs det mycket målande. Man dras med in i texten och i boken och lider med Charlotta och hennes väninna Sophie när det inte går som dom tänkt sig. Och man lider med Johanna när otäcka saker händer i hennes värld. Men man gläds också av framgången som ändå finns.
Jag minns när jag läste någon av de första böckerna att jag kunde känna lukten av smink och puder men även av träck som hälldes i rännstenen. Det kan jag fortfarande. Så välskrivet är det, att man tycker sig känna dofter när man läser.
Det är med stort vemod och tårar i ögonen jag slår ihop pärmarna efter sista sidan i boken. Jag kommer att sakna Charlotta, Johanna och Sophie. Vissa böcker etsar sig helt enkelt fast i huvudet. Jag hoppas att Anna Laestadius Larsson skriver någon ny bra bok så småningom.
Betyg 5 av 5