Räddaren i nöden

Betyg

Betyg

classic!

Betyg

Holden Caulfield. Det är svårt att inte känna sympati för den här grabben. Jag gillar boken eftersom den egentligen inte har någon spännande handling men ändå lyckas trollbinda mig. Det är intressant att få inblick i Holdens huvud och tankar, även om de inte alltid är så ljusa. Jag rekommenderar boken.

Betyg

Betyg

-

Betyg

Vad betyder Räddaren i nöden för mig? Ja, den frågan ställer jag mig när jag återigen, efter otalet omläsningar, läser J.D. Salingers roman, The Catcher in the Rye, - Räddaren i nöden. Den första upplagan jag införskaffade av romanen var, märkligt nog, på en liten bokaffär i Shanghai, Kina. Förutom det märkvärdiga med platsen, var att boken såldes på lösvikt. Lite som att köpa lösviktsgodis, för ett överkomligt pris helt enkelt. Med en värdig bakgrund till inköpet drar jag slutsatsen att romanen, för mig, betyder allt och lite till. Den har, sedan Shanghai, varit en roman som aldrig svikit mig. I ur och skur, vått och torrt, har den med kraftiga inslag och intryck omfamnat min själ. Det är en roman som kultiverar en Shangri-La upplevelse vid första läsningen och återskapar den vid omläsning. Det är en handling som bär revolt mot vuxna, i oskuldens alla kännetecken. Huvudkaraktären, Holden Caulfield, är arrogant, sarkastisk och lögnaktig, men samtidigt underhållande, lustig och älskvärd. Det är en oskuldsfull karaktär som belyser utanförskap och den av en tonårings revolt mot vuxenvärlden. Slutsatsen är att oavsett var jag är i världen är J.D. Salingers roman sannerligen räddare i nöden.

Titel på romanen är tagen ur en Robert Burns dikt som heter, Comin’ thro’ the Rye, som refereras i romanen med strofen, If a body meet a body coming through the rye. Det är en dikt som anspelar på intimitet och oskuld. Huvudkaraktären, Holden Caulfield, förväxlar omedvetet, i romanen, innehållet på strofen och blir med sin monolog, den som räddar lekande barn i rågfältet från att ramla över klippkanten, Räddaren i nöden.

Vid Prencey Preperation Academy är en 16-årig student vid namn Holden Caulfield less på omgivningen och all fejk som omger den. Han flunkar i samtliga ämnen, förutom engelska kursen, och regleras från skolan för sin attityd. När julledighet nalkas beger han sig hem till New York för sig själv, inkognito. Holdens dagar i New York nalkas av besök på gator, parker, barer, hotell, teatrar och museer där han vid olika tillfällen samtalar med alla sorters människor om allt möjligt. Det är tre fascinerande dagar som Holden Caulfield räddar, inte bara sig sig själv, utan också omvärlden från utanförskap och ängslan. Med romanen Catcher in the Rye har författaren J.D. Salinger blivit odödligförklarad. Det är en roman som belyser och berör komplexa områden om tillhörighet, identitet, förlust och förbindelse. Det har likaså blivit en roman som förknippas med tonårsrevolt och tonårsångest, med den ikoniska huvudkaraktären, Holden Caulfield. Ska man läsa en roman är Catcher in Rye, - Räddaren i nöden, onekligen det bästa alternativet.

Betyg

Ungdomsfavorit.

Betyg

En underbar liten bagatell som ändå ger röst åt en hel generation skoltrötta och vuxenlängtande ungdomar. Sköna bikaraktärer och ett levande språk.

Betyg

En underbar liten bagatell som ändå ger röst åt en hel generation skoltrötta och vuxenlängtande ungdomar. Sköna bikaraktärer och ett levande språk.

Betyg

.

Betyg

Man kommer berättaren nära. Stark när han spinner loss i sin jakt på frihet. Viss igenkänning.

Betyg

en klassiker, faktiskt humoristiskt skriven

Betyg

Befriande att följa tankarna hos den här oerhört störiga karaktären. Den hatiska reptilhjärnan som får härja fritt och bryta ihop när helst dumheterna inte klarar med livet längre. Helt ok bok, men ingen fantastisk upplevelse.

Betyg

Holdens kamp mot vuxenlivet beskrivs med hjälp av flertalet symboler boken igenom. Mycket att fundera och diskutera kring. Ankorna och ankdammen, hans mössa, allas vuxenbeteende som han avskyr, karusellen mm. Alla dessa saker symboliserar kampen mot att lämna barndomen och bli vuxen. Det är ju också det som gör att han vill rädda alla barnen att ramla ner, att vara en "Catcher in the rye". Att han missuppfattat innehållet i låten/dikten, som egentligen handlar om något så vuxet som samlag, gör att man slår huvudet på spiken.

Betyg

När jag var sexton läste jag "Räddaren i Nöden" på svenska. Och blev träffad av den. Fortfarande är Salinger en språklig mästare, inte minst i novellsamlingen "Till Esmé kärleksfull och solkigt".
Slutmeningarna i "Räddaren i nöden" skrev jag ner i min anteckningsbok när jag var 16. Kanske på grund av någon olycklig kärlek eller? "Det är konstigt. Berätta aldrig någonting för nån. Om man gör det börjar man sakna varenda en." Fast då tyckte jag det lät mycket bättre i det engelska originalet.

Betyg

Gillade inte alls. Tur att den var kort, för annars hade jag inte läst ut den. Klassiker, men jag förstår inte storheten.

Betyg

Jag hade läst den någon gång i gymnasiet men mindes ingenting av storyn. Enda orsaken till att jag läste om romanen var uppgifter i en tevedokumentär om författaren att både John Lennons mördare och president Reagans attentatsman skulle ha inspirerats till sina dåd under läsningen av Räddaren i nöden.
Jag kan inte påstå att jag löste den gåtan. Intressant läsning var det i alla fall.
Jag har inte skrattat så mycket och så högt sedan jag sträckläste Mikael Niemis ”Populärmusik från Vittula” på flyget till New York sommaren 2004.
Fnittrat är kanske ett adekvatare ord.
Jag regredierade till en pubertetsfinnig gymnasist genom att ta del av sextonårige collegestudenten Holden Caulfields tankar om sin omgivning under några futtiga dygn, sedan han relegerats från ytterligare ett internat och bävar för föräldrarnas reaktion.
J D Salingers generationsroman gavs ut 1951. Språkligt måste den ha brutit många fördämningar. En slängig vardagsprosa kryddad med ungdomlig och studentikos jargong och inte minst huvudpersonens grova sarkasmer kokar upp till ett puttrande stilbrott. Klas Östergrens nyöversättning 1987 hanterar Salingers text på ett föredömligt sätt.
Holden Caulfield är sprungen ur new yorksk överklass, men trots en privilegierad bakgrund är han en outsider, en begåvad loser som struntar i allt vad betyg och examina heter. Det stora flertalet i bekantskapskretsen upplever han som tröttsamma idioter, som antingen petar sig i näsan eller vårdar sitt yttre med överdriven omsorg. Hans förakt och ironi känner inga gränser. Såväl manliga studiekamrater som brudar han dejtar drabbas.
Innanför denna von oben-attityd och ett i övrigt ganska provocerande uppträdande bultar ett varmt hjärta. Han älskar sin lillasyster och döde storebror över allt annat. Udda och självuppoffrande människor som ett par nunnor han möter på en hotellfrukost får hans oreserverade sympati och respekt.
Artig nog är han också att hälsa på hos en bekymrad äldre lärare, som vill tala allvar med honom om studier och framtid. Men föraktet för ålderdom, fysisk skröplighet och goda råd blockerar möjligheten till kommunikation.
Det är uppenbart att pojken/den unge mannen lider av något slags mental diagnos utöver en genuin oppositionslusta. Men på 1950-talet fanns inte vår tids bokstavsdiagnoser, typ adhd.
Mitt fnitter upphörde efter halva boken.

Betyg

Snabbläst och ganska lättläst (engelska). Språket snarare än handlingen var vad jag föll för.

Betyg

En ganska tråkig klassiker som, vad jag förstått, alla amerikanska skolbarn måste traggla sig igenom. En störig grabb som kastas ut från skola efter skola, problemet är att han är en sån drygjävel att man inte ens orkar med honom i bokform, tänk att behöva umgås med honom på riktigt. Dessutom verkar Salinger göra en stor grej av att slänga in så många svordomar som möjligt i boken, så häftigt är det inte när en bra kontext saknas. En klar besvikelse.

Betyg

Ångestfyllda omvägar hem efter ännu en relegering från skolan. Huvudpersonen träffar många människor. Styrkan i boken är också samspelet mellan människorna, där är han briljant. Annars är den juvenila tonen ganska påfrestande för mina trettiofyraåriga öron. I boken nämns Maugham lite nedsättande, ändå kan jag tycka att dennes Människans Slaveri är en klart överlägsen ungdomsskildring i skolmiljö, vad gäller uttryckskraft, fantasi, erfarenhet och språk.

Betyg

Jag förälskar mig i handlingen, även om boken egentligen inte har en riktig sådan. Jag fastnar för berättandet. Huvudkaraktären Holdens egna deprimerande känslor, tankar och observationer är intressanta och på något sätt vackra. En väldigt speciell bok, jag har nog aldrig läst något liknande.

Betyg

Klassiker och mönsterexempel i kategorin 'opålitlig berättare'. Som klippt och skuren för läsecirklar.

Betyg

Det var typ tio år sedan jag läste den, men då tyckte jag den var fantastisk iaf.

Betyg

Bokens handling var bra men Holdens negativa syn på allt sänkte betyget.

Betyg

Blev tvingad att läsa denna bok på gymnasiet. Boken kanske var bra på sin tid.

Betyg

Helt klart min favoritbok. Holdens resa är så fin och känslofull. Läs den!!

Betyg

salingers sätt att låta holden beskriva sig själv, sida för sida, och låta mig som läsare komma honom mer och mer inpå livet, är otroligt bra. vi lär inte känna honom direkt - långt ifrån, holden är inte lätt på något sätt - men vi rycks på en gång med i hans berättelse. och det även om den inte är hunger games-spännande eller dostojevskij-beskrivande. catcher in the rye är på något fint sätt en föregångare till t.s. spivet och naiv. super. även om holden inte är lika extrem som huvudkaraktärerna i de senare böckerna. holden är smart och inte alls så hatisk som han vill få oss att tro - istället är han känslosam och generös men har svårt att se det själv. jag tror nästan jag är lite kär i holden. och i new york på 50-talet.

Betyg

jag är så vansinnigt besviken på den här. i många, många år har jag gått runt och tänkt att den där, den ska man ju läsa, amerikansk klassiker, tidsdokument, typ som "to kill a mockingbird", inledningsfrasen är så frestande, osv osv. och så är inledningsfrasen det bästa i hela boken. tjatig, tråkig, tjatig, irrelevant, frustrerande slut, och sa jag tjatig?

Betyg

Helt okej, men inget speciellt egentligen. Blir ytterst pinsam till och från. Mycket jargong och tonårsosäkerhet.

Betyg

Jag tror att jag var för ung när jag läste den här boken (14-15 år) för jag minns den som en ytterst ordinär bok. Jag ska ge den en ny chans någon gång.

Betyg

En beklämmande mysbok!

Betyg

Helt tagen av denna bok. En osympatisk huvudperson som tillslut kryper inunder huden så att man sympatiserar med honom. Helt fantastiskt berättat!

Betyg

Absolut intressant som tidsdokument. Kanske trevligt att dyka ner i för lidelsefull ungdom mitt i puberteten, annars tror jag väl inte den har så mycket mer att ge.

Betyg

bortskämd och egotrippad fjortis försöker hitta sig själv. Hatar allt och alla precis som fjortisar gör.
Den kanske var speciell när den kom men nu känns det som att läsa vilken fjortisblogg som helst. Helt meningslös. Jag antar att man helst inte ska vara över 25 för att tycka den här är något att ha.

Betyg

Härlig bok! Skrattade högt många gånger. Gillade sättet den var uppbyggd på och många gånger humorn.

Betyg

Det jag läst just nu vittnar inte om något speciellt, jag anser att boken inte är något som egentligen bidrar något till den här världen. Den handlar om en unge som i teorin har massor utav synpunkter på allt och alla. Dessutom har han så kort perspektiv att han praktiskt sett inte ser 2 cm framför sig....
Jag är förvånad över att Holden inte är svensk, skitbok...

Betyg

Aha, då var det fel i databasen bara. Och därmed så stämmer inte påståendet om sambandet med Adlibris.

Betyg

Beträffande "Räddaren i nöden" och annat som inte finns med här: en välunderrättad medlem har förklarat för mig att titlar som inte finns på Adlibris finns inte på Boktipset heller.

Betyg

Underligt att man inte hittar den på den svenska titeln. Det är ju en klassiker, och den gjorde stort intryck på mig när jag läste den som ung. Jag kommer aldrig att glömma namnet Holden Caulfield!!! Jag älskar sättet den är skriven på, som en flytande monolog eller dagbok, säkert föregångare till Jack Kerouac's På drift som kom flera år senare.

Betyg

Levde inte riktigt upp till förväntingarna men jag blev trots det imponerad av hur modernt och tidlöst språket kändes med tanke på att boken är skriven 1951.

Betyg

Something of a "Ulysses for teenagers", a super long speech about very little. Things happen, but no very happy things and no real disasters. And still it is so, if you allow me - catchy!

Betyg

Inte alls lika bra som jag trodde att den skulle vara. Jag hade föreställt mig att igenkännlighetsfaktorn skulle vara hög, men ack så jag bedrog mig (som man uttryckte sig förr i tiden). Apropå det så kan det vara den icke-tilltalande språkdräkten som gjorde att jag aldrig fick någon känsla för boken. Kanske krävs en läsning på engelska.

Betyg

Den första boken jag läste på engelska. Så här i efterhand undrar jag hur mycket jag begrep!

Betyg

It was 1984, I was 16, and finally I was given something that I really liked and could relate to in my American literature class ...
Until then I had been reading The Scarlet Letter, Eathan Frome and The Grapes Of Wrath - pretty heavy stuff for an exchange student from Sweden.

Betyg

Sann klassiker. Levande och modernt språk. Om tonårsångest och att viljan att slippa växa upp.