
Twenty-seven and the miserable owner of size eight feet, Rachel Walsh enjoys two naughty habits: a lover who likes his leather pants tight, and a fondness for recreational drugs. But as Rachel learns, what goes up must come down. First she loses her job, then her lover, and then finds herself being marched off to the Cloisters, Dublin's answer to the Betty Ford Clinic. Outraged?surely she's not thin enough to be an addict!?it suddenly dawns on Rachel that it's about time she had a vacation, and where better than a place crammed with jacuzzis, gyms, and rock stars going tepid turkey? What she gets instead, however, are middle-aged men in sweaters and enough group therapy to drive her to distraction, until she meets Chris. A man with a past, will he be her salvation?or more trouble than Rachel's ever known? Engaging and wickedly funny, Rachel's Holiday is a powerful story of love and discovery....
Visa mer
Recensioner
2020-05-21
Betyg
Första gången jag läste den här boken tyckte jag att den var väldigt tråkig och fick tvinga mig igenom den. Men av någon anledning så fastnade den mer än någon annan bok av Keyes hade gjort. Detta är den enda av hennes böcker som jag faktiskt har läst två gånger. Tycker att den är värd en 4:a för det.
Betyg
En bok som blir bättre för var sida. Jag hade inte riktigt förväntat mig att det skulle vara så tungt att läsa som det bitvis var. Trots den i grunden lättsamma tonen är det smärtsamt att läsa om hur Rachel gräver sig djupare ner i sitt missbruk samt även förnekar det under lång tid. Men det är en bra skildring utifrån en missbrukares perspektiv och det är härligt med humorn som lyfter upp emellanåt.
2015-08-13
Betyg
Njöt. Många skratt och även gråt och gillade verkligen "Luke" karaktären även om han verkade osannolikt bra.
2015-02-17
Betyg
Nja, jag brukar gilla Keyes böcker, men denna var inte min favorit. Kanske mest beroende på att jag inte gillade huvudkaraktären. Men jag antar att det är så man reagerar och beter sig när man hamnar på ett rehabiliteringshem.
Betyg
Efter att ha gillat Watermelon tänkte jag att den här skulle gå i samma mysigt irländska stil men nix - jag kommer alls inte in i huvudpersonens hjärna utan tycker bara hon är konstig och rehabiliteringsstället ännu konstigare. En massa karaktärer man bara tycker "jaha" om dyker upp och alla har de drogproblem. Det finns betydligt bättre både inom komedi och drama när det gäller drogrehabilitering.