*** Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2021 ***”en urstark mor-dotter-roman som stilmässigt och tematiskt ligger nära genombrottet Arv och miljö. Vi följer Johanna i hennes allt desperatare försök att närma sig en sårad förälder, sköljs med av den intensiva våg som är Hjorths prosa. Det är vackert, rått, upprivande.” M-magasin, MMMM"Vigdis Hjorth är en otroligt bra författare. Hon skriver sig rätt in i läsaren. Jag blandar ihop mina smärtpunkter med hennes berättelser. Jag tänker ”Det där känner jag igen! Så har det varit!”" Dagens Nyheter”Rasande skickligt ” Ingalill...
Visa mer
Recensioner
2024-03-06
Betyg 
Trodde inte att 300 sidor av ältande skulle vara min tekopp, men SOM hon ältar! Fullständigt briljant, och slutet helt fantastiskt. Femman är nära!
2021-05-28
Betyg 
"En kvinna föder ett barn och vet inte hur hon ska hantera den hjälplösa varelsen hon har fått i famnen och som är beroende av henne, av att hanteras av henne. Men hur hanterar man det när man inte hanterar sig själv? Barnet blir en börda, barnet blir en omöjlig utmaning, för hur bär man bördan, barnet, när man inte mäktar med att bära barnet man var, som bor i kroppen på alla och särskilt i kroppen på den som förlorar sin mor så tidigt att hon knappt minns henne och som därför bär modern som ett hål i kroppen, så som alla bär sina mödrar som hål i kroppen, små eller stora, levande eller döda och därför försöker vi fylla hålen för att själva kunna leva eller kasta av oss mödrarna men bär, om vi tycker att vi klarar det, istället skulden för att ha kastat av oss dem. Man blir inte fri utan att bli skyldig och förresten var man skyldig från början, blev man skyldig som barn för att man utförde smärttransport och förde över smärtan till sin syster eller docka som inte blev fin av att vara med en, instängd i ett rum i ett hus med en dörr för liten att komma ut genom så varje försök skulle bli en blodig, antagligen dödlig affär, men jag sprängde dörren och det blev en blodig affär och nu sitter jag här, i en koja i skogen med en älg."
