Allegra ?Pricken? Bird är 24 år och har växt upp på en liten ö tillsammans med sin älskade pappa, som hon även har sina fräknar att tacka för. Mamman har hon aldrig träffat.För att hitta den hon alltid saknat har hon samlat mod och flyttat till Dublin. Men ett nytt liv innebär att hon måste släppa taget om det trygga och Allegra är ganska vilsen i allt det nya.När en främling förklarar att hon är summan av fem människor - de hon tillbringar mest tid med ? förändras Allegras mål. Nu söker hon inte bara sin mamma utan även de fem som definierar henne som person.En gripande och humoristisk berättelse om att komma till insikt, att öppna ögonen för det man faktiskt har omkring sig och att finna sig själv och sin plats i världen.
Visa mer
Recensioner
2022-12-18
Betyg 
4,5/5
Allegra Bird är 24 år och har växt upp med enbart sin pappa på en liten ö utanför Irlands kust. Egentligen drömmer hon om att bli polis men kommer inte in på utbildningen och jobbar istället som parkeringsvakt i Dublin. Hon är egentligen ganska nöjd med sin placering, eftersom hon arbetar i de kvarter där hennes mamma har en frisersalong. Mamman som inte ville ha henne, men som Allegra tror kommer att bli förtjust när de väl presenteras för varandra. Dagarna masar sig förbi och Allegra har sina rutiner som hon följer varje dag och dessutom skriver hon nitiskt ut böter till alla som förtjänar det. Speciellt är det en bil, en gul Ferrari som förtjänar det och hon skriver ut minst en bot om dagen till den. Så möter hon ägaren Tristan och han säger något som sätter griller i huvudet på Allegra. Att man är summan av de fem personer som står en närmast. Har hon ens fem personer och vilka skulle det vara? Och vem är hon, egentligen?
Prick till prick är den första av Aherns böcker jag läser, även om jag hört om henne innan, och det här är en bok helt i min smak. Jag tycker om att det är Allegra som får vara huvudpersonen, för hon är verkligen allt annat än perfekt. Hon sätter sig på sina höga hästar, hon tror sig vara lite mer än andra och hon har otroligt stora nojor och det är fantastiskt att läsa sig igenom hennes utveckling i den här boken.
Persongalleriet är lagom stort och jag tycker om att det får vara en hel del perefirifigurer som på något sätt gör avtryck och spelar roll i berättelsen men som ändå inte bryter fokus från Allegra och hennes historia. Det är fint att det är pappa som är viktig och som har spelat den stora rollen som förälder för henne och jag tycker också om det här med att flytta från liten stad till större stad och vad som händer när man kommer hem och hälsar på efter att ha åkt iväg. Vilka andra saker man upptäcker när man går in med nya ögon. Det är lätt att känna med och gilla Allegra, men det är också lätt att inte tycka om henne och jag gillar den kontrasten. Att man plötsligt vill skaka om henne lite för att få henne att inse vad som finns direkt framför hennes näsa. Jag gillar också hennes pappa, och Tristan. Faktiskt tycker jag nog om de allra flesta i den här boken, och retar mig lite på dem allihop också. Perfekt.
Språket är bra och flyter på fint. Översättningen av Mia Ruthman lämnar inget i övrigt att önska.
