Där fanns väl inte direkt murvlar med konjakspluntor och presskortet i hatten; men bra nära. Det var chefer med oklara funktioner som betydelsefullt dängde telefonlurar bordet. Reportrar kom in i trenchcoat och luktade tobak. Någon röt efter en plåtslagare, därmed menande en fotograf. Det lät ohyggligt världsvant.Jag var djupt imponerad, eller rättare sagt: jag var 22 år.Ibland, med högst ojämna mellanrum, har GP:s kåsör Kristian Wedel kåserat om Göteborgs-Postens redaktion, omöjliga uppdrag, murvlar, redaktörer, fotografer och tecknare.Här samlas ett urval av hans (i princip helt sanna) berättelserfrån det säregna universum som en tidningsredaktion utgör.
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
