Sergej Lebedev - novoe imja v russkoj intellektualnoj proze, kotoroe uzhe ochen khorosho izvestno na Zapade. "Predel zabvenija" - pervyj roman Lebedeva, za pravo izdat kotoryj tolko v Germanii "srazhalis" 12 izdatelej! On byl na "ura" vstrechen vo Frantsii i Chekhii i prodolzhaet svoe triumfalnoe shestvie sredi evropejskikh chitatelej. Eto - roman-stranstvie, rasskazyvajuschij neprostuju istoriju junoshi - nashego sovremennika, - vdrug uznavshego, chto ego ded byl palachom v lagere. Kak zhit s takim znaniem i kak prostit ljubimogo cheloveka? "Predel zabvenija" napisan v meditativnoj manere, vyzyvajuschej v pamjati imena Marselja Prusta i Genri Dzhejmsa. On sochetaet v sebe dostoinstva nastojaschej kachestvennoj literatury i jarkost istoricheskoj problematiki i pridetsja po dushe ne tolko ljubiteljam "lagernoj" temy, no i tem, kto tsenit sovremennyj...
Visa mer
Recensioner
2021-01-24
Betyg 
Drömskt och gåtfullt om Stalins slavläger
Solzjenitsyn kallade sin tungt faktaspäckade bok om Gulagarkipelagen en konstnärlig studie av offren för Stalins terror. Sergej Lebedev gör ett nytt försök femtio år senare. ”Vid glömskans rand” är skönlitteratur och konstnärlig gestaltning från första till sista sidan.
På ytan är det en berättelse om en vuxen man som söker sanningen om en blind gamling kallad den Andre Farbrorn. Barndomsminnen av denne granne bär spår av något mörkt och ohyggligt i den nu avlidne fabrorns förflutna.
Sökandet leder berättarjaget till gruvläger och nomadbyar i tundrans arktiska vildmarker. Där bokstavligt talat öppnar sig den frusna jorden och blottar hemligheter som fortfarande är ett trauma i Rysslands moderna historia.
Sergej Lebedev krafsar i minnesjorden med en vetgirighet som vore han expert på brytvärda mineraler och gruvdrift. Men verifierbara fakta förångas i ett bildspråk som alstrar en inre drömsk verklighet, ett slags hallucinatorisk symbolism. Marken spyr upp de namnlösa dödas kvarlevor. Ett giftigt skyfall pepprar snövidderna röda. Färgar motorsågarna blodiga när kedjan äter sig in i virkets kött.
Rostig taggtråd, raserade baracker och andra materiella bevis på – eller stumma vittnen till - ett mänskligt lidande av ofattbar omfattning slukas av tundrans massgrav. Ingen vill prata om det som hänt. Museer, bibliotek och olika arkiv ger en tillrättalagd bild av Sibiriens kolonisering och nybyggare.
Men under mosstäckta hällristningar avbildande jägare och vilda djur, solhjul, renar och fruktbarhetsriter gömmer landskapet minnen av mänsklig samlevnad för åttatusen år sedan. Allt är bevarat i någon form, Vi kommer inte undan vår historias avtryck. Inte ens i permafrostens glömska.
Med stigande obehag färdas jag som läsare i Lebedevs medvetandeströmmar. Detta är ett nedstigande i Dantes inferno på 1900-talet. Vägvisarna är krumbukta, ålderstigna och orkeslösa. Luften de andas stinker av ohälsa. Miljön präglas av mörker eller gråskalor. Slavarbete och förintelse. Här härskar det dystra, det glädjelösa.
Ett gult genomskinligt äpple vandrar från hand till hand i ett fångläger. Ingen biter i det. Var och en ser sig mätt på frukten. Äpplet symboliserar livsgnistan. Det ska grävas ner och slå rot. Växa till ett träd att bjuda efterkommande på sin årliga skörd. Se där! En gnutta hopp. En syrlig ljusglimt i eländet. Mannen som söker sanningen minns plötsligt sin barndoms vårar, när föräldrar och grannar tände eldar under äppelträden för att inte nattfrosten skulle ta livet av blommorna.
Söker du inte i första hand evidens och dokumentära fakta utan nöjer dig med en annorlunda upplevelse av Sovjetunionens fruktade arbetsläger för kriminella och oskyldigt dömda politiska fångar, då kan det här vara en bok för dig.
