Porto Francos väktare är den våldsamma berättelsen om Marstrands tid som frihamn. Tiden är sent 1700-tal; kapare, smugglare och mördare härjar ostört. En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka. 220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge. Trådarna leder Karin...
Visa mer
Recensioner
2020-04-04
Betyg
Välskrivet som vanligt från Ann Rosman. Hon gör nog en verkligt gedigen research innan hon skriver för det känns mycket trovärdigt och verkligt. Kanske inte så spännande men helt klart väl värt att läsa.
2019-04-27
Betyg
Den bästa (deckar)författaren enligt mitt förmenande. Hennes kunskap och djupa intresse för sin geografiska omgivning, både nutida och dåtida, tillsammans med hennes förmåga att spinna ett nät av intriger över allt, gör henne unik i deckarvärlden.
2018-02-19
Betyg
Spännande och intressant skrivet, nutid blandad med dåtid. Den här boken har allt, hjärta, smärta och och lite spänning.
Betyg
Av någon anledning, som jag inte alls förstår, så blir Ann Rosmans böcker stående olästa i hyllan. Något som inte alls speglar vad jag tycker om böckerna. Det var två år sedan jag läste förra delen... Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2015/05/porto-francos-vaktare-av-ann-rosman.html
2015-03-07
Betyg
En spännande och intressant bok, intressant eftersom den speglar både då tid och nutid, känns som den är lite längre än hennes andra 2 böcker
2012-08-05
Betyg
Inte så mycket deckare, mer en historisk berättelse. Men spännande och välskrivet. Mycket svår att lägga ifrån sig!
2012-05-10
Betyg
Att Ann Rosman är författare för att hon älskar att berätta historier står utom all tvivel och det är sannolikt det som gör hennes böcker så oändligt mycket roligare att läsa än kollegor som Läckberg, Jungstedt och Marklund. Det och att hon är bättre rent stilistiskt.
Hennes tredje bok om kriminalinspektör Karin Adler är ingen kriminalroman i egentlig mening utan mer en spännande roman full av berättarglädje. Naturligtvis finns det död och mord, såväl i dåtid som nutid men polisarbetet inskränker sig i det stora hela till tekniska undersökningar och ett och annat förhör på plats. Vi slipper tröttsamma sejourer i polishus och surt automatkaffe on the go, vilket är mycket uppskattat. I stället bjuds vi på en skön resa i tid och rum och Ann Rosman varvar i sina kapitel historien om Agnes, en för tiden upplyst, frigjord och driftig kvinna som av omständigheterna ser sig tvingad att fly sitt hem och tar sig till Marstrand där hon stiger i land som man, med det som just nu händer på Klöverön, där en kvinna och ett spädbarn hittas döda i en mosse samtidigt som en familjestrid om Bremsegården på Klöverön tar sin början.
Marstrand var vid tiden då Agnes steg i land där frihamn och fristad för förbrytare tack vare Porto-Franco breven. Detta gjorde Marstrand till något av ett laglöst land och Ann Rosman förmår verkligen att förmedla livet så som det kunde te sig för dem som bodde på ön i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Som läsare känner jag mig förflyttad till det som händer, ser människorna, känner lukterna och hör ljuden när hon berättar Agnes historia. En skildring som för tankarna till författare som Alice Lyttkens. Jag känner mig inte lika närvarande i Rosmans nutid och kanske har det att göra med att hon själv trivs bättre när hon får rota i och berätta om Marstrands brokiga historia.
Rosman ger oss en spännande berättelse i dåtid och en i nutid. Naturligtvis hänger dåtid och nutid ihop och så småningom närmar sig berättelserna varandra för att till slut förenas. Jag trivs väldigt bra i Rosmans bok trots att jag vid ett par tillfällen störs av saker som inte borde finnas där, som till exempel labradorer i tullarnas tjänst i slutet på 1700-talet. Jag väljer dock att förpassa detta till avdelningen för författarens frihet och att istället njuta av Rosmans historieskildringar, för även om historien om vad som händer runt Bremsegården i dag är både intressant och spännande, är det där hon har sin riktiga styrka.
Detta är en bok jag, tillsammans med Rosmans två tidigare, gärna rekommenderar.
http://booksri.wordpress.com
2012-01-21
Betyg
Ann Rosman blir bara bättre och bättre! Spännande, väl undersökt och massa svensk historia. Det blir inte så mycket bättre enligt mig!
Betyg
Jag har tidigare läst Fyrmästarens dotter och Själakistan. Jag har haft stor behållning av båda böckerna och så är fallet även denna gång. Jag tycker nog att Porto Francos väktare är den bästa hittills i serien om Karin Adler. Jag har i tidigare böcker tyckt att intrigen varit väl tillkrånglad och motiven har varit lite svåra att köpa. Denna gång lyckas författaren bättre. Boken är inte lika tillkrånglad och motiven känns mer trovärdiga.
Boken är lättläst och författarens berättarglädje lyser igenom vilket också smittar av sig på mig som läsare. Boken är välskriven och jag tycker att språket är bättre och säkrare än i många svenska deckare. Författaren väver samman dåtid och nutid på ett spännande sätt.
Det historiska perspektivet har fått ta än mer plats i tredje boken vilket passar mig. Det skulle vara riktigt kul att läsa en rent historisk roman av Rosman. Jag tror att det skulle bli riktigt bra eftersom författaren gör ett bra arbete i sin historiska efterforskning.
På www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.
/Pia
Betyg
Jag har läst båda Ann Rosmans tidigare böcker, "Fyrmästarens dotter" och "Själakistan". Och jag tyckte mycket om dom båda två.
Den här tredje fristående delen i serien om kriminalpolisen Karin Adler och hennes kollegor och vänner var precis lika bra som dom två tidigare böckerna.
Jag tycker om blandningen av händelser för länge sedan och händelser i nutid. Och hur dom till slut vävs samman. Boken var heller inte förutsägbar.
Välskriven, lättläst, spännande, och engagerande var den också.
( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, Bims Blogg - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )
Betyg
Äntligen en ny deckare av Ann Rosman, jag gillade verkligen hennes två tidigare. Denna deckare är nästan ännu bättre än de tidigare.Som det ofta görs i svenska deckare nu, går en historia i nutid och en i dåtid och ofta är historien i dåtid inte lika bra. Men Ann Rosman historia om Agnes och hur hon flyr hemmet, är nästan bättre än nutidshistorien. Kanske skulle Rosman skriva historiska deckare??