
Med sin unika inblick i Sveriges maktelit ger Thomas Bodström oss en vass skildring av en populism som sprider sig som ett gift i alla läger i media, i politiken och i rättsväsendet. Populisten är den fjärde och avslutande delen i serien om advokaten Mattias Berglund, Susanne Dahlgren på länskriminalpolisen och justitieminister Gerd Lundin. Mattias är nyskild och har flyttat ihop med Susanne, som har gjort karriär och fått jobb som biträdande justitieminister till Gerd Lundin. För första gången börjar han tvivla på sitt yrke, när han försvarar en präst som påstår sig vara oskyldigt anklagad för hustrumisshandel. Dessutom kompliceras saker av att en annan av hans klienter, en hemlös narkoman, råkar ut för en mystisk dödsolycka. Gerd har en otäck känsla av att hon är förföljd och Susanne får veta hur det är när journalister jagar politiker med blåslampa. När regeringskansliet utsätts...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Polisvåld, rävspel i maktens korridorer, behandlingshem, skilsmässobarn, terrorangrepp och mycket mer. Handlingen i Thomas Bodströms senaste, och enligt honom, sista bok i serien om Mattias, Susanne och Gerd, lämnar ingen oberörd. Med sin insiderinformation möter mig miljöerna i stadshuset likt en öppen bok. Arbetsbelastningen där mängder av möten och tid går åt till att upprätthålla skenet utåt. I ett samhälle där avlyssning av telefoner, sms, datorer är vanligt förekommande och inte enbart något som myndigheter utövar.
Linus är ledande skribent på nättidningen First och han håller övriga media i strypkoppel. De gånger han inte har hållbara tips, planterar han dem själv och sprider därefter falska rykten. Uppgifter som säljs dyrt till övriga tidningar. Linus håller till i en lokal med falskt företagsnamn. De pengar han tjänar, anser han inte ska tillfalla staten genom någon skatteinbetalning. Linus känns äkta. En man utan hänsyn med egna mål i livet. Där det ska ingå en god ekonomi.
Mattias, advokat.45 år. Bokens huvudperson. Jag följer hans arbete på rättegångar, hans relation med biträdande justitieministern Susanne samt hans förtvivlade försök att hålla jämna steg med äldsta dottern, Rebecka 14 år. Hur gör man för att få både respekt och ändå kunna förbli kompis med sitt barn? Mattias försöker, men är enligt min åsikt, mycket tam. En advokat som rusar på för snabbt när det gäller privata ärenden som har med dottern att göra. Utan urskiljning eller eftertanke.
Vilken advokat vet förresten inte vad en trojansk häst är idag?
Mattias stämmer "möte" med sin dotter. Kanske ett typisk advokatuttryck, men verkar lite långsökt i en vanlig föräldersituation.
I sin iver att berätta allt annat i boken - där det händer ofantligt mycket, verkar författaren ha lite bråttom emellanåt. En bra historia måste även byggas upp av trovärdiga karaktärer och här brister det från och till. Rebecka känns äkta, samt många av dialogerna. Även polisporträtten blir levande. Däremot känns inte Mattias helt trovärdig och vältecknad.
En ordentlig genomgång av boken, hade vunnit på att vissa stycken strukits ner rejält enligt min åsikt, bl.a rättegången mot Edvard, prästen som står åtalad för misshandel. Linus behövs i boken, men får även han mycket stor plats. Berättelsen tappar tempo.
Mattias får också ett advokatärende där han anförtror sig åt klienten, som råkar vara polis. Bodström hoppas jag inte är förlaga till advokatkaraktären!
Poliserna Fredrik och Leif ställs inför ett dilemma efter gripandet av pundaren Micko. Vad var det han ville berätta för dem innan han dog på tunnelbanespåret? Och hur lojal ska en person vara mot en kollega, oavsett om det är i polisyrket eller något annat yrke? Nyttiga frågor att ställa.
Gerd Lundin, justitieminister, fel person på fel yrkesplats. Hon har sufflös i Susanne och därmed suddas de värsta tabbarna ut. En kvinna som manövreras helt omedvetet av omgivningen. Med en sakteliga klarsyn som leder henne mot ett nytt mål. Inte likt det Linus har, men dock med bestämda steg.
Spåren leder i olika riktningar och spänningen vidhålls. TIllfällen och slumpen styr och det är alltför många händelser för att jag ska ryckas med av boken. Ordet lagom hade varit en bra riktlinje. Däremot en eloge till Bodström som lyckas sy ihop hela storyn.
Plus i kanten för den roande beskrivningen om dilemmat med att sätta upp buggningsutrustning!
Bodström har mycket att berätta och en bred bas att stå på. Däremot hade jag önskat en gnutta romantik då här ändå berättas om olika relationer. Kanske i den bok som kommer nästa vår? Ämne okänt, men jag håller tummarna för att det ska bli något med lite romantik i alla fall. Har man som Bodström många barn själv, borde han kunna skriva om detta ämne. :)
Tilläggas ska att jag inte läst de andra böckerna i serien - där flödade kanske romantiken?
Betyg: 3+