
Denna roman utspelas i Pompeji år 78-79, alldeles före katastrofen. Den utgår ifrån verkliga personer som levat i Pompeji, och rör sig på gator och torg, i patricierhus, på värdshus och bordeller, i den lilla antika landsortsstaden. Den religiösa och kulturella brokigheten med sina myter och anekdoter vävs in i skildringen av en hård vardag. Publius Paquius Proculus, före detta borgmästare, tampas med svåra familjeangelägenheter. Skådespelerskan Methe är olyckligt kär. Den kristna Maria får problem, när det dyker upp brev från Paulus. Och värdshusvärden Sittius, varm anhängare av den avlidne kejsar Nero, hyr ut sin lokal Elefanten till vem som helst. I Pompeji gjuter Maja Lundgren liv i en stad som vi än i dag kan vandra omkring i. Det är en lustfylld och vanvördig berättelse, rik på både egensinniga karaktärer och vilda upptåg.Maja Lundgren, född 1965, debuterade som författare 1993...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Den här boken, som visade sig bli den sista boken jag hann läsa år 2014, är helt fantastisk! Jag satt, historiens allvar till trots, med ett brett roat leende i ansiktet genom stora delar av den. Jag är helt såld på berättarstilen, som är brutalt modern i kontrast till den synnerligen antika historien. Denna stil skulle ha kunnat misslyckas och bli riktigt dåligt, men nu lyckas det och blir sällsynt bra istället! Inte ofta som historiska personer och miljöer kommit till liv för mig så enkelt och så starkt. Wow!
Betyg
Jag vet inte om jag gillar, men den är i alla fall den enda bok jag läst som liknar den. Unik, alltså. Lundgren blandar skojfriskt och hejvilt mellan allvetande författare och om händelserna i nutidsform, modernt slang med latin och ålderdomliga uttryck, fakta, fiktion, absurdism, vardagsrealism, osv osv. Helt störd! Spårar ut i slutet, på ett dåligt sätt alltså, men i övrigt riktigt läsvärd.