Det är natten till den 28 juni 1709 och Karl XII:s karoliner har samlats vid den ukrainska staden Poltava för att överraska Peter den stores ryska armé. I stället blir det gryningen som överraskar karolinerna, och det blodiga slutet på stormaktstiden tar sin början. När slaget är över och nederlaget ett faktum har 10 000 soldater hunnit sätta livet till.Poltava - berättelsen om en armés undergång är ett av de mest lästa och omtalade historieverken som skrivits på svenska. Med en medryckande berättarkonst och ett genialt användande av de dagböcker och brev som karolinerna efterlämnat kunde Englund förnya sättet att skriva historia, vilket på senare tid kvalificerat den för omnämnanden i såväl Tusen svenska klassiker som 1001 böcker du måste läsa innan du dör. Boken fyller nu 30 år och har under denna tid aldrig varit ur tryck, vilket torde vara ett rekord inom svensk sakprosa. Därför...
Visa mer
Recensioner
2022-03-02
Betyg 
Sveriges stormaktstid avslutades här och detta skldras på ett lysande sätt. Nuvarande stormaktstid pågår men vi hoppas ukrainarna lyckas bättre än svenskarna. Det är deras hemmaplan!
2022-03-02
Betyg
Sveriges stormaktstids avslut i nu aktuella mörka Ryssland skildras på ett utomordentligt sätt av en kunnig författare. Bättre lycka för Ukrainarna!
2020-03-23
Betyg
Poltava fyller mig med smärta
En 30-årig klassiker behöver ingen recension. När jag för första gången läser Peter Englunds litterära debut Poltava drabbas jag av sorg och svårmod.
Min smärta är hos de tiotusentals svenska knektar som slaktades på slagfältet eller förtvinade som krigsfångar och slavarbetare i Ryssland.
Utöver deras personliga tragedi innebar nederlaget början på slutet för vår tid som stormakt runt Östersjön. Denna politiska och ekonomiska katastrof skickade chockvågor genom samhället av liknande karaktär som varje medborgare i dag känner av på grund av coronaviruset. Dödens andedräkt.
Det som berör mig allra mest/värst i Englunds gripande skildring av en armés undergång är inte själva slaget i alla dess ohyggliga detaljer.
När den krigsgalne monarken Karl XII övertalats att korsa floden Dnepr och fly söderut mot Turkiet, kläms kvarlämnade trossen, artilleriet och resterna av den svenska hären i en fälla mellan Dnepr och tsar Peters förföljande bataljoner.
Parlamentärer utväxlas och svenskarna erbjuds kapitulation.
Trots att de tröttkörda och skräckslagna svenska trupperna räknar en större numerär än de ryska förbanden vågar inte greven och generalen Lewenhaupt blåsa till strid och utbrytning i riktning Krim. Han svettas inför beslutet och rådgör med sina officerare. Han till och med beordrar befälen att fråga manskapet om de vill slåss eller ge upp. Två gånger får soldaterna denna unika möjlighet, denna aldrig tidigare visad demokrati under det nio år långa fälttåget. Resultatet blir blandade och svårtolkade känslor. Grupper av knektar kastar dessutom sina vapen och deserterar.
Lewenhaupt accepterar till sist tsarens kapitulationsvillkor. Gav han upp av hänsyn till manskapet? Ville han undvika ytterligare ett blodbad två dygn efter Poltava? Eller var det de för honom själv och officerarna förmånliga villkoren som fällde avgörandet? Varje officer skulle få behålla uniform och ägodelar och ridhäst. De skulle friges när fred tecknats mellan Ryssland och Sverige eller tidigare på s k hedersord. Vi får aldrig veta sanningen.
Medan Lewenhaupt bjöds på supé i den ryske befälhavarens tält efter kapitulationen, plundrades karolinerna på sina kläder. De kosacker som allierat sig med Karl XII höggs omedelbart ihjäl av ryssarna. En aktuellare parallell är när bosnienserbernas ÖB Ratko Mladic skålar med den holländske FN-kommendanten, som sträckt vapen i Srebrenica, strax innan massakern inleds på de bortforslade invånarna.
20 000 män, kvinnor och barn föstes som boskap i rysk fångenskap sommaren 1709. Ett helt samhälle av soldater, drängar, pigor och hantverkare, präster, musiker och kammarskrivare. Endast 4 000 skulle återvända hem, de sista efter tre fyra decennier som krigsfångar.
Jag tar ett djupt andetag och släpper långsamt ut luften…
BJÖRN ÖIJER mars 2020
2019-06-22
Betyg
Välskriven, aldrig tråkig, och oerhört spännande. Man behöver inte veta ngt om varken Karl XII eller Peter den store,( eller ens krig för den delen) för att få underhållning av berättelsen. All nödvändig info vävs fint in i texten, utan att idiotförklara läsaren, eller sacka ner på tempot. Detta är den mest läsvärda historiebok jag kan tänka mig!
2010-02-01
Betyg 
Den har pockat på uppmärksamhet från sin plats i bokhyllan vid ett flertal tillfällen. Har aldrig riktigt lyckats.
