
Det är varm sensommar i Hagfors. En mörk augustikväll brinner en villa ner till grunden och en fyrtiotreårig kvinna omkommer. Det man först trott vara ett blixtnedslag visar sig snart vara en mordbrand. Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en av sina största utmaningar medan den lilla värmländska staden lever i skräck. När kommer nästa hus att brinna? Christer Berglund får äntligen chans att visa vad han går för som tillförordnad polischef, men har han verkligen det som krävs? Till och med hans närmaste kollega och parhäst Petra Wilander börjar tvivla. Journalisten Magdalena Hansson har landat i småstadslivet i sin gamla hemort, men är orolig för adoptivsonen Nils som inte lyckas hitta...
Visa mer
Recensioner
2021-06-22
Betyg
Jätte spännande deckare från början till slut!
En bok som är svår att lägga ifrån sig.
Poliserna i Hagfors tampas med en rad bränder där sammanlagt 4 personer har bragts om livet. De misstänker att det är en seriepyroman som härjar men har svårt att få ett sammanhang på bränderna.
Reportern Magdalena kämpar på med att få en bra artikel och att få löpet på första sidan och konkurrerar med sin kollega Jens från rival tidningen som på nåt sätt lyckas hela tiden. Magdalena upptäcker att hon är gravid men kommer inte till skott att meddela nyheten för sin pojkvän.
Polisen Petra har fullt upp med utredningen med bränderna samtidigt som hon är orolig för sin son som bara ligger inne och deppar på sitt rum....
Polisen Christer kämpar på med utredningen men allt går inte som han tänkt sig.......
Läs boken om du gillar spänning!!
Betyg
Det har nu gått 4,5 år sedan jag läste första delen i den här serien, som jag tyckte oväntat mycket om. Det har stört mig lite att ha alla efterföljande böcker stående olästa och egentligen inte veta om det bara var lyckliga omständigheter som gjorde att jag gillade förra boken. I år tog jag med den i min Finish That Series-utmaning, så att jag äntligen skulle komma vidare och i maj var det dags för Pojken som slutade gråta. Ett bra beslut, så här långt.
Jag gillar verkligen att miljön är Hagfors, inte specifikt för att det är just Hagfors, utan för att det är en småstad mitt ute i den svenska obygden. Småstadskänslan är på pricken. Förutom det faktum att Hagfors verkar ha en helt osannolikt problemtyngd befolkning. I stort sett vartenda problem man kan ha förekommer här. Det är inte helt solklart att jag skulle gilla det här, faktiskt. Det är oerhört mycket privatliv och de problem som hör ihop med det. Detaljnivån är skyhög och då menar jag beskrivningar av hur man sätter på kaffe, äter mackor, går... Det brukar inte passa mig. Alls. Det är ändå något som gör att jag blir, och fortsätter vara, intresserad.
Pojken som slutade gråta visar med all önskvärd tydlighet att det inte bara var en lyckoträff med förra boken. Jag gillar verkligen det här. Helt otippat och ingen är egentligen mer förvånad än jag. Nästa bok ska läsas redan om någon vecka så jag hoppas att det håller i sig.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2021/06/pojken-som-slutade-grata-av-ninni.html
Betyg
Betyg 3,5
Bok nr. 2 i serien om journalisten Magdalena och Hagforspolisen skildrar det djupaste av hat som mynnar ut i en rad fasansfulla hämndaktioner. En genomtänkt story, från första till sista blad. Ninni har i mina ögon överträffat sin debutroman, språket har fortfarande en del övrigt att önska. Men det tar sig, som pyromanen sa 😉
Betyg
Pojken som slutade gråta är den andra boken jag läser av Schulman och nu vet jag att när jag tar upp en bok av henne kan jag vara säker på att få läsa en bra deckare. Det är ett lagom högt tempo och det som Ninni framförallt är riktigt duktig på är att beskriva de små detaljerna i människors beteende och i vår vardag, vilket gör historien väldigt trovärd och nära till verkligheten. Det är en bra blandning av karaktärer och när boken handlar om husbränder blir jag väldigt nära till känslorna, för vem är inte rädd för att hemmet ska börja brinna? Och att en ska brinna inne? Det är en hemsk tanke, och en hemsk verklighet för de som har varit med om det. När jag närmade mig slutet av boken funderade jag först över om det där rafflande slutet verkligen skulle komma - men jodå, visst gjorde det! Och där med råge.
2016-12-20
Betyg
Det här boken följer precis mallen för svenska deckare just nu. Ninni Schulman skriver dock bättre än många av de sk deckardrottningarna. Jag trivs med karaktärerna i Hagfors. Inget speciellt men en lättsam avkoppling med en hyfsad intrig och ett ganska överraskande slut.
2013-06-11
Betyg
Schulman skriver spännande och bra runt vardagslivet. Lättläst och svår att lägga ifrån sig.
2012-07-30
Betyg
Inte så värst spännande men ändå läsvärd. Den stora behållningen är karaktärsbeskrivningarna. Kriminalhistorien kommer i skymundan och upplösningen är trist och halvhjärtad.
Betyg
Boken är riktigt spännande och har bra driv. Jag får en liten obehagskänsla i magen när jag läser. Det går inte att låta bli att tänka på hur det skulle vara om ens hus brinner ned.
Ninni Schulman har en fantastisk förmåga att göra träffande personskildringar. Karaktärerna känns så mänskliga och trovärdiga. Styrkan är att karaktärerna känns så alldagliga och då menar jag det som något positivt.
Även om "Pojken som slutade gråta" inte känns lika engagerande som "Flickan med snö" i håret så är det en riktigt bra och läsvärd bok. Läsupplevelsen höjs verkligen av att jag gillar huvudkaraktärerna i böckerna.
På www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.
Betyg
För ungefär ett och ett halvt år sedan så läste jag Ninni Schulmans debutbok, ”Flickan med snö i håret”. Jag tyckte att den var mycket bra. (Här är en länk till min recension av den).
Nu har jag läst den fristående uppföljaren, ”Pojken som slutade gråta”. Och den var precis lika bra.
Även den här boken är en riktigt klassisk svensk kriminalroman. Precis lagom blandning av spänning och relationer. Och jag kunde, (som vanligt), inte räkna ut vem mördaren var, så jag tyckte i alla fall inte att den var förutsägbar.
Jag tycker mycket om huvudpersonerna i böckerna, så jag hoppas verkligen att det kommer många fler böcker i samma serie.
Rekommenderar varmt boken.
( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, Bims Blogg - http://bimsblogg.wordpress.com/category/bokrecensioner/ )
Betyg
Standardkoncept, varken mer eller mindre. Och den är jag så väldigt trött på. Har länge undrat om alla gått samma skrivarkurs och om man inte borde byta ut lärarna på den kursen snart.
Men det är bara gnäll. Strunt i det. Det är inget fel på boken, varken storyn eller utförandet. Inget fel alls. Utmärkt tidsfördriv för alla som nu inte desperat längtar efter något litet extra.