Framtiden blir aldrig mer vad den var på 50-talet: Sverige blev rikare, svenskarna friare och jobb var det gott om. Tekniken skulle lösa alla problem. Man såg bara framåt, aldrig bakåt. Det är inte konstigt om man vill minnas ett sådant decennium. Fyrtiotalisten Hans Dahlman steg in i det skimrande 50-talet som liten grabb och lämnade det som tonåring. Här berättar han på ett personligt och humoristiskt sätt om vad som rörde sig i de ungas huvuden. När man hejade på Knivsta Sandberg, lyssnade på Hyland och skrattade åt Povel Ramel. Med hjältar som Stålfarfar och skurkar som Tumba-Tarzan. Och när man reste sig i bänken om man fick frågan av fröllan och man drömde om en svart skinnpaj. Här finns allt från en ordlista över femtiotalets stockholmsslang till ett stycke om hur de älskade blå spårvagnarna gick. Och givetvis en redovisning av de dramatiska svenska och internationella...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
