Pojken vi får möta är begåvad, säregen och nyfiken. Han vill ha svar på en massa frågor men ryggar samtidigt för svaren. Mycket i omgivningen förbryllar, tynger och skrämmer honom. I skolan är han exemplarisk, han vågar inget annat då stryk väntar den som inte sköter sig. Hemma däremot är han något av en tyrann. Han älskar sin mamma och är livrädd för att förlora hennes kärlek men samtidigt står han inte ut med hennes sätt att vara. För fadern kan han omöjligt känna någon respekt. Det är en uppväxt fylld av motstridiga känslor, för sina föräldar, för det klass-och rassamhälle han växer upp i. Vem är han, är han afrikand eftersom han har ett afrikandiskt efternamn? Han behärskar ju engelska bättre än afrikaans och är det något han hyser ett passionerat intresse för så är det cricket, denna urtypiskt brittiska sport framför andra. Han vet inte ens vilken religion han tillhör. Hans familj...
Visa mer
Recensioner
Betyg
En kort men välskriven bok om författarens barndom. Han skönmålar verkligen inte sig själv utan framställer sig själv som en rätt osympatisk pojke med en del kloka tankar och funderingar. Särskilt de ologiska ifrågasättanden angående det rasförtryck som sker runt omkring honom. Det är mycket grymhet och orättvisa för både människor och djur i den här boken och ibland skär det ordentligt i hjärtat.
Betyg
J.M Coetzee är, utan tvekan, en utomordentlig mästare på att fängsla de mest triviala och komplicerade aspekterna av livet. Coetzee lyckas på enastående sätt skildra social orättvisa, religionsförtryck, segregation och rasism. Obarmhärtigt skildras samhället i Sydafrika under apartheid som ett råbarkat sådant där social status och klass dividerade individer i färg, religionstillhörighet och bakgrund. Med skönhet för det oemotståndliga i människors egenheter; styrkor och svagheter, skildrar Coetzee en äkta och smutsig vardag som vi omges av och formar oss. Det är något särskilt som glänser mellan raderna i livet som pojke och ur dennes vy på omvärlden. Känslomässiga ord tvingar sig fram ur det hänsynslöst vackra textraderna som bär mening för en pojkes oskuldsfulla barndom. Coetzees barndoms biografi tillkännager sannerligen varför han premierades Nobelpriset i litteratur. Pojkår är, med dess ekande tidlösa innehåll, utomordentligt välskriven och fängslande.
Betyg
Barndomsskildringar är ofta känsloladdade och tårframkallande (i alla fall för författaren själv). "Pojkår" är ingetdera. Det är en saklig betraktelse över åren fram till tonåren, varken skriven med bitterhet eller en tår i ögat. Boken blir ett slags faktabok, "att växa upp i Sydafrika på 1940 och -50tal". Kanske var det Coetzees tanke, i så fall lyckades han bra. Boken blir dock svår att ta till hjärtat. Den får en stark trea.
Betyg
Lite långtråkig bok där det inte händer något. Bara en lång transportsträcka från litet barn till större barn. Den var helt ok att läsa, lätt text och lagom långa kapitel men jag fick inget riktigt sammanhang i boken. Det är ju en kritikerrosad författare men jag är nog inte tillräckligt lärd för att förstå det.
2011-10-01
Betyg
Kylig och distanserad tillbakablick på författarens barndom. Läsvärd, men knappast emotionellt engagerande.
Betyg
Hans första skolår. Berättare är pojken själv. En lågmäld, koncentrerad skildring av hans känslor och tankar. Den älskade modern och den hatade fadern. Om engelska, afrikaans, färgade och afrikander. Hans mors släkt och den kära farmen som ägs av en farbror. Om främlingskap. Mycket bra bok, lätt att leva sig in i.