"Min plats är där borta längst till höger. Nu går jag genom rummet. Först det skarpa ljudet mot stengolvet. Stegen tystnar på den gröna mattan. Det är något som skaver i vänster sko." Den omtyckta bilderboksskaparen Pija Lindenbaum debuterar som romanförfattare med en suggestiv kortroman om en medelålders kvinna på gränsen till nervsammanbrott. Hon är en alldeles vanlig kvinna med kontorsarbete och man och ett vuxet barn som har hamnat i ett tillstånd där allt börjar kännas främmande. Vardagliga möten och situationer känns konstiga och påträngande. Så en dag lämnar hon hem och arbete och barrikaderar sig i en lånad lägenhet där hon skär av förbindelsen med omvärlden. Slänger mobiltelefon och dator. Och så skaffar hon en hund. Nu är det bara hon och hunden. Pija Lindenbaums avskalade prosatext i korta scener skruvar sig in och ner i en historia som har en både komisk och gripande svärta....
Visa mer
Recensioner
2015-05-01
Betyg 
Vissa starka scener som etsar sig fast annars ganska standard om medelklasskvinnas sammanbrott.
Betyg 
Plats.
Nja, det här var inte så bra, tycker jag. Försöker begripa vad Lindenbaum vill säga; till mig, till oss. Känner mig mest frustrerad över innehållet i denna kortroman (novell?). Någon skrev om en parallell till Marie Norins böcker. Kanske likheten finns i det absurda, det oroande? Känner mig mest frågande efter läsningen.
2013-09-13
Betyg
Positivt: litet omfång, bra språk, psykisk ohälsa är det bra att skildra.
Negativt: tidelagskildringen.
2013-09-05
Betyg
En av de konstigare böckerna jag läst på ett tag. Flöt mest igenom, den är ju så kort. Men på slutet blev det ju bara äckligt!
2013-07-04
Betyg
Gillar hennes absurda barnböcker och denna korta roman, som är mer av en längre novell, har samma svarta humor. En sorglig berättelse som slutar lite abrupt.
2013-06-12
Betyg
Tycker om språket. Boken innehåller många effektfulla formuleringar. Vissa scener, särskilt mot slutet, hade jag hellre varit utan - de stör mer än de tillför, även om det kanske (förmodligen) är meningen att de ska vara störande.
2013-06-11
Betyg
Bildspråket är fenomenalt, hon målar sina känslor i snabbtorkande, dova akrylfärger.
2013-05-27
Betyg
Tycker om Pija Lindenbaums språk och berättande; spelet mellan känslighet och okänslighet. Hade önskat något mer, något annat, av historian som berättas.
2013-04-29
Betyg 
Vill inte att någon ska läsa den. Det finns så mycket läsvärt.
