Henrik Ibsen är fortfarande en av de mest spelade dramatikerna på världens scener, mer än 100 år efter sin bortgång. Han var författaren som fick män och kvinnor att se på sina liv, roller och samhällen med ny och kritisk blick, och som skärskådade i synnerhet de lögner som familjer väver runt sig själva. Han skrev om könssjukdomar, om skilsmässor och konvenansäktenskap, om politikers förljugenhet och om konstnärsdrömmar. Han retade gallfeber på Strindberg, som inte stod ut med konkurrensen, och förebådade Freud. Han fick en ung James Joyce att lära sig norska för att kunna läsa dramerna i original - Joyce skrev senare ett brev till Ibsen på norska och tackade för vad han gjort. Kort sagt: han är en av de verkliga klassikerna. Därför är det minst sagt underligt att det inte funnits någon större Ibsen-utgåva på svenska sedan 1940-talet. Tills nu. Sedan slutet av 1980-talet har Klas Östergren...
Visa mer
Recensioner
2021-02-01
Betyg 
Jag har för länge sedan sett denna på teater och gillade den redan då. Att lyssna på den är inte att föredra; det blir lite hackigt med vem som säger vad. Pjäsen spelades för första gången 1879. Det är intressant att lyssna på en pjäs skriven då som handlar om en kvinna som bryter sig loss från den typiska kvinnorollen. Jag tycker att Henrik Ibsen elegant skriver in vändningar. Det är en pjäs som är aktuell att diskutera även idag.
Betyg 
Mycket har skrivits om innehållet och budskapet i denna pjäs, men själv vill jag inte glömma bort dramaturgin. Även fast jag var beredd på att något oväntat skulle inträffa första gången jag läste denna pjäs blev jag ändå tagen av vändningarna i de sista scenerna. Fantastiskt skickligt uppbyggt!
Historien känner alla till, så ska inte gå närmare in på den. En kvinna har levt ompysslad och skyddad, och inser först alldeles för sent hur litet hon har vetat om världen. I samband med detta inser hon också att det är hennes plikt som människa att kunna förstå både sig själv och det som finns utanför henne.
Med andra ord, ett klassiskt Ibsen-tema.
Men det jag gillar är just hans sätt att påvisa att det finns inga genvägar för detta. Ingen kan lära dig, du måste lära dig själv. Och på den vägen måste man vandra ensam.
På detta vis tycker jag också att han på ett ack så enkelt sätt besvarar mycket av den kritik som handlingen och dess huvudperson har fått. Kritik såsom att Nora inte ger sin man en chans att ändra sig; att hon lämnar barnen till någon som hon anser oduglig; att hon inte tagit ansvar över sitt eget lärande tidigare; att hon oförtjänt straffar någon som bara ville henne väl etc.
Allt detta finns tydligt besvarat i dialogen mellan Nora och hennes man under de sista sidorna. Han var ingen idiot, Ibsen, och han både förutsåg och bemötte den kritiken i själva pjäsens slut.
2011-09-19
Betyg 
Jag tycker den var sådär. Jag menar, jag har svårt att föreställa mig hur hispig man kan vara och avslöja sig själv.
2011-03-07
Betyg
Min favorit bland Ibsen, har både läst boken, sett pjäsen och sett TV versionen av den.
2009-04-13
Betyg
men om någon hade givit den unga Solvejg ett ex av “He’s just not that into you” så hade Peer fått rädda sig själv.
Förslag på musik: Grieg, kanske?...
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Fakta
