»God populärvetenskap när den är som allra bäst.« Corren »Pestens år är en liten pärla till bok.« Populär Historia En fängslande berättelse om epidemin som nära på halverade Stockholms befolkning. 1710. Mitt under brinnande krig riktade liemannen ett fruktansvärt hugg mot Sverige. På kort tid dog nära hälften av Stockholms befolkning i pesten. Undergången tycktes nära. Pestens år är en fängslande berättelse om döden och staden. Hur farsoten slog till bara ett år efter det stora nederlaget vid Poltava. Hur den skräckinjagande epidemin spred sig bland Stockholms gator och gränder, för att därefter ta sig vidare ut i landet. Vetenskapsjournalisten Magnus Västerbro skildrar hur Stockholms invånare ställdes inför en katastrof av ofattbara proportioner. Hur reagerade de enskilda människorna? Vilket ansvar tog myndigheterna? Och hur bidrog pesten till den svenska stormaktens...
Visa mer
Recensioner
2016-06-19
Betyg 
Mycket bra, en faktabok som samtidigt är som en roman. Jag sträckläste den på en dag. Först gav jag den en fyra i betyg, men nu har jag ändrat mig - det här är en femma helt klart. En bok som jag återkommit till i tankarna flera ggr efter jag läst den, tänk vilken fruktansvärd tid det var förr när man när som helst kunde drabbas av pesten.
2016-05-16
Betyg 
Spännande som en thriller är den, Magnus Västerbros populärhistoriska bok om stora döden i Stockholm 1710. Nyktert och osentimentalt ledsagar han oss i den skräckens stad som övergivits av kung, regering och myndigheter.
Runt 40 procent av huvudstadens 55 000 invånare dukade under för en pestbakterie som kom över havet med krigsflyktingar från de svenska besittningarna i Baltikum. Sjukdomen orsakades av loppor som bytte värddjur från råttor till människor. Men samtiden trodde att luften förorenats av Gud som straff för "övermodet" i den svenska stormakten.
Författaren har rotat i arkiven och inventerat både sakprosa och skönlitteratur om medeltidens farsoter. Han varvar en resonerande och försiktigt prövande framställning med citat ur brev och dagboksanteckningar av ett antal ögonvittnen till pestens skoningslösa framfart under fem månader 1710. Det gör berättelsen levande och spänningen stegras efter hand som liken fyller Stockholms gator och nygrävda massgravar.
Staden var insvept i ett osunt töcken av dis och dimma och rök från alla bränder som troddes rena den smittade luften. Stockholms blodbad ett par hundra år tidigare var räknat i dödsoffer en bagatell jämfört med
böldpestens urskiljningslösa grymhet.
Urban Hjärne, kunglig livmedikus och preses i Collegium Medicum, plockas ner från sin tron av Västerbro som visar hur rikets förnämsta läkare inte tog varningarna på allvar. Inte förrän de själva flydde staden erkände medicinarna att det faktiskt var pesten som gjort sitt hemska återbesök.
Den mer eller mindre utblottade och åldersstigne läkare som lät sig övertalas att leda kampen mot sjukdomen, han blev själv ett offer för epidemin liksom många likbärare och präster. De fattiga drabbades hårdast på grund av trångboddhet och sämre hälsa.
Märkligt nog blev det aldrig en total systemkollaps. Magnus Västerbro driver tesen att de goda och organiserade krafterna bland folk, kyrka och överhet trots allt elände triumferade över egoism och hänsynslöshet.
Det är en skön tanke som läsningen av Pestens år lämnar efter sig.
