"Månskenet blänker emot henne mellan träden som silver i ett brunnsvatten, och reflektionen från den runda, kalla skivan färgar dimman mjölkvit. Andedräkten väller ur munnen och seglar upp mot himlen, påminner henne om hur allt levande lämnar efter sig spår. Hon tar det första steget ner på den frusna marken och under hennes fot krasar de fallna löven som glas. Kylan lindar sig runt henne, fukten från det ännu inte alldeles kalla lägger sig över hennes kläder i glittrande droppar och tränger sedan igenom tygets lösa vävnad. Sipprar in ända fram till huden och stryker över den som ett vått finger. Snart." Camera obscura, ett mörkt rum. Om ljus faller in genom ett litet hål i väggen kan man se det som finns utanför rummet som en svag, uppochnervänd bild på väggen mittemot - samma värld, men ändå inte. När en människa försvinner når ringeffekterna långt. Det som var ostadigt redan från början...
Visa mer
Recensioner
2011-11-09
Betyg 
De tre första novellerna är urstarka och särskilt "Vargens år" och "Dockmakarens barn" skapar en skir, drömsk, men samtidigt mörk och obehaglig atmosfär. Hade önskat att denna stämning hållit sig kvar boken igenom. I övrigt en intressant samling som nästan fungerar som en roman med en historia berättad från olika infallsvinklar.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
