Ett höghus i Blackeberg kröker sig, en tullare med ovanligt gott väderkorn hittar sanningen om sitt förflutna, en man som mött döden offrar allt för att fånga den och en tvåbarnsmamma blir besatt av ett fruset lik som övergivits i en sommarstuga.
Vardagen går inte alltid att känna igen i de berättelser som finns samlade i John Ajvide Lindqvists Pappersväggar. Alldeles i utkanten av den verkliga världen finns fasan och bråddjupen; det osannolika, oväntade och otroliga. Människorna vi möter i berättelserna är de som slagit hål på pappersväggarna och stigit över på andra sidan. Inte alla lyckas ta sig tillbaka till verkligheten igen.
De tio fristående berättelserna utspelas i de miljöer som läsaren känner igen från John Ajvide Lindqvists tidigare böcker. Kortromanen "Sluthanteringen" är en fristående fortsättning på romanen Hanteringen av odöda, där alla som undrat vad som hände...
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Gräns är den starkaste novellen som får toppbetyg medan de övriga är mer ojämna, därav en trea. Jag fascineras nästan genomgående av det stilsäkra språket men inte alltid av genren skräck.
Noveller av varierande kvalitét, JAL blandar ändå ytterst skickligt skräck med svensk socialrealism, egentligen behöver han inte skräcken, han kanske kommer ge upp den i framtiden, hoppas nästan det.
Stark fyra. John Ajvide Lindqvist är en av mina favoriter och i dessa noveller gör sig hans berättarstil perfekt. Det är oförutsägbart, lättläst, fint tecknat, vardagligt och övernaturligt i en helt naturlig förening - som bara han kan göra det.
Himla bra noveller. Några är toppen, några är mindre bra. Älskar det här kryptiska i hans noveller. Mina favoriter är nog Sluthanteringen, Gräns, Vikarien och Pappersväggar.
Noveller är inget för mig, inte ens när Ajvide Lindquist skrivit dem. Några är helt okek, medan andra går över gränsen när det gäller magi och monster, för min del åtminstone. Epilogen till Hanteringen av odöda är dock utomordentlig!
Ajvide Lindqvist kan skriva såväl korta som långa historier om saker som vi egentligen inte kan förklara.Jag fascineras av hur lätt John Ajvide Lindqvist skriver om det annorlunda. Han skriver om andra folkslag, inte om det övernaturliga.
Väldigt ojämn, som många nämnt, där ett flertal noveller mest känns som en axelryckning. Gräns,Vikarien och Majken hör till toppenskiktet, Syns inte! Finns inte! kan man hoppa över.
Den enda bok jag har klarat av att höra som ljudbok, antagligen för att det är John Ajvide Lindqvist själv som läser. Tyvärr började skivan hacka mitt i, så jag gav upp och läste resten själv. Grymt bra, som allt annat han gjort.
Lite ojämn eftersom den innehåller flera små historier. Dock är jag mycket förtjust i föraffatrens sätt att skriva.Han får det overkliga att nästan bli verkligt.
Nämenäää, detta va ju inget mysigt. Vissa noveller ger illamående snarare än mys-rys. Den får dock 2 för vissa av dom är bra. Tips, hoppa över "Majken"
Faktiskt inte hans bästa bok, men jag älskar honom som författare! Tror kanske att jag hade tyckt boken var bättre om jag från början hade fattat att de faktiskt är en novellsamling. jag väntade hela tiden på att de olika historierna skulle knytas ihop...
Med tanke på att jag egentligen inte gillar noveller tycker jag mycket om denna novelsamling. Flertalet noveller har något. Tycker dock Ajvide fungerar bättre i långform... fast jag gillar ju som sagt inte noveller.
Lite ojämn men ändå så bra. Ingen kan som John Ajvide Lindqvist bland det overkliga med det vardagiga, trista. Jag slår ett extra slag för den sista novellen i boken "sluthanteringen" som är ett slags avslut på boken "hanteringen av odöda"
En smula ojämn, här finns en del pärlor, och annat mindre bra. "Sluthanteringen" står ut en del, och känns inte riktigt som att den hör hemma här, men den är en strålande avslutning på "Hanteringen av odöda". Knappast särskilt fristående dock, misstänker jag. "Majken", "Vikarien" och "Gräns" är mysiga rakt igenom. "Pappersväggar" och "Equinox" var så gott som helt meningslösa. "Evig/kärlek" är en riktigt lång, seg inledning till ett briljant slut på de sista tio-femton raderna. Jag gillade den mystiska stämningen i "Att få hålla om dig till musik", men den föll som ett korthus när dess ursprungstitel avslöjades i efterordet. "Var det inte något annat än det???", liksom. "By på höjden" är nog min favorit bortsett från "Sluthanteringen". "Syns inte! Finns inte!" var väl mer "jaha" än nåt annat.
Jag kan hålla med andra om att boken är lite ojämn vad gäller kvalité, då vissa noveller helt klart är bättre än andra och då vissa känns lite... orelevanta? Ja, det kan vi säga. I den här boken börjar man också förstå varför John blivit jämförd med Stephen King - då de övernaturliga aspekterna av boken liknar de som hos King. Med det menar jag först och främst känslan av verklighet blandat med overklighet, en känsla som är svår att förklara. Annars gillade jag den här boken. "Sluthanteringen" kände som ett fint avslut på "Hanteringen av odöda", och även fast boken inte direkt skrämde tyckte jag den var mycket spännande.
tycker denna är den sämsta boken av Ajvide. helt klart överskattad med trista historier som får mig att skumma igenom sida efter sida för att bli klar med den.
Endel noveller var WOW! Medans andra var lite mer jaha, vad händer här nu då? Den som jag tyckte bäst om var "en by på höjden" den var mest läskig enligt mig.
Förstod inte att den var en novellsamling när jag köpte den, men det blev bra ändå. Rätt blandad kvalitet, men flera av dem var riktigt riktigt bra! Epilogen till "Hanteringen av odöda" tyckte jag på ett sätt var bättre än själva boken.
genialt, djupt, skrämmande och vackert! Ajvide är fantastisk. Så inspererande och onaturligt bara skrivet. Ajvide flätar in vardagliga sitvationer med fantasy på ett så trovärdigt sätt att man tittar om dörren är låst minst 5 gånger!