Mord i Tessiska palatset ? En sak ska du ha klart för dig, att om du fortsätter på det här viset så kommer det att gå illa för dig. Jävligt illa. Åt helvete rent ut sagt. Det ska jag se till. När gräddan av landets konsthistoriker under ett symposium kring familjen Tessin vädrar sina synpunkter är stämningen allt annat än hjärtlig, det får snart antikhandlare Johan Kristian Homan erfara. Och i potten ligger en ledig professur i 1600-talets arkitektur. Homan har som vanligt ögon och öron öppna under middagen som följer i Tessinska palatsets pampiga salar. Men när han dagen därpå får höra att en av deltagarna blivit strypt i palatsträdgården under natten är han orubbligt bestämd. Den här gången ska han absolut inte bli indragen i någon mordhistoria. Det förklarade han för vännen, tillika chefen för Riksmordkommissionen, Calle Asplund. Och det lovade han även dyrt och heligt...
Visa mer
Recensioner
2015-06-28
Betyg 
En trivsam deckare, om man redan känner till karaktärerna. Mer kulturhistoria än spänning dock!
2013-02-02
Betyg 
En traditionell, lagom underhållande Homan-deckare som innehåller ett begränsat persongalleri, felaktiga antaganden, nära dödenupplevelse för den nyfikne antikhandlaren och en katt som ger sista ledtråden.
2012-07-03
Betyg
Den första bok av Jan Mårtensson jag läst/lyssnat på. Mysdeckare är ett ord som poppar upp, ganska långsam men småtrevlig. Ett plus för Thomas Bolme som uppläsare!
2011-10-26
Betyg 
Allting är precis som vanligt i denna Homan-bok. Man får mängder av mat, dryck och kultur och som alltid får man acceptera det egendomliga i att överklassmänniskor vallfärdar till Homans antikaffär för att öppna sitt hjärta för honom och prata ut. Trovärdighet noll, men lite charmigt. Den här är som alla andra Homan-deckare är lättsmält myspys, men jag är rädd att Mårtenson redan för länge sedan har skrivit sina bästa böcker om antikhandlare Johan Christian Homan.
2010-08-04
Betyg
Jag är splittrad.
Deckarintrigen är något tunn, Jan har lite svårt ibland att blåsa liv i karatärerna, så även denna gång.
Jag brukar klaga på trovärdigheten i deckare, denna borde också få en släng av den sleven..
Men det som gör att man gillar hand böcker och fortsätter läsa dem är att dem är mysiga, mycket samhällskritik, historiska anekdoter om det mästa och det allra bästa är ju Cleo.
Mysdeckare som bara får en tvåa, tyvärr..
2010-03-30
Betyg
Har inte läst några Homan-böcker tidigare av någon anledning, och måste säga att jag är positivt överraskad. Perfekt semesterläsning för lata dagar i hängmattan. Har beställt några till att ha i sommar. Förvänta dig dock inga storslagna mästerverk, utan mer spännande tidsfördriv.
2009-07-29
Betyg
En Homandeckare om året är ett måste. Denna hörde kanske inte till de bästa men den förgyllde min dag. Hade alla måsten spänning, god mat, goda viner, miljöbeskrivningar och historiebeskrivningar.
2009-07-20
Betyg
Har Jan blivit gaggig? Boken är full med upprepningar, som om den som läser saknar närminne, eller kanske mer troligt, är en-gång-i- veckan läsare och behöver en summering av handlingen var 10:e sida? Jag brukar uppskatta Jan:s böcker. Alltid fulla av kultur, kulinariska högtider och spännande intriger. Men denna gång är allt är bara för osannolikt. Hur troligt är det (för att använda en av hans återkommande upprepningar) att Homan gång på gång "råkar" springa på karaktärerna i historien både här och där. Är det inte på kafeet så är det på operan så är det på modevisningar. Var han än vänder sig så finns de där.
Antar även att Jan anser att det är för sent för förnyelse. Alla de moment som tidigare var klassiska i hans böcker känns nu påtvingade. Som tex. att hans katt skall i slutet av boken "lösa" fallet. Förnyelse är inte alltid av ondo.
Undvik denna bok, om du inte känner dig gaggig och behöver mental krycka vid läsningen.
2009-07-20
Betyg
Har Jan blivit gaggig? Boken är full med upprepningar, som om den som läser saknar närminne, eller kanske mer troligt, är en en gång i veckan läsare och behöver summering var 10:e sida? Jag brukar uppskatta Jan:s böcker, fulla av kultur, kulinariska högtider och spännande intriger, men allt är bara för osannorlikt. Hur troligt är det (för att använda en av hans återkommande upprepningar) att Homan gång på gång "råkar" springa på karaktärerna i historien både här och där. Är det inte på kafeet så är det på operan så är det på modevisningar. Var han än vänder sig så finns de där.
Undvik denna bok, om du inte känner dig gaggig och behover mental krycka vid läsningen.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
