Optimistisk pessimist kallar huvudpersonen Sylvia sig själv i Emma Juslins debutroman På barrikader av glas. Det är en träffande beskrivning, men Sylvia är dessutom en kritisk observatör, en kunnig men ganska trött skolelev, en omtänksam vän, en räddare i nöden, en tänkare – en mycket rolig sådan.
Världen mår inte särskilt mycket bättre än skolvärlden i den här romanen, eleverna stretar på, vantrivs ofta (men inte alltid), hemma är det sådär. Också de som verkat hungriga på livet och välanpassade kan bära på tunga hemligheter. Sylvias bästis Elli drabbas av allvarliga ätstörningar och Petras handleder visar sig vara fulla av skärsår. Men På barrikader av glas är ingen endimensionell eländesbeskrivning. Emma Juslins språk är fyllt av upptäckter och träffande iakttagelser. Mitt inne i pessimismen finns en stor optimism och livsglädje, trots allt.
"Med blick för det vardagliga....
Visa mer
Optimistisk pessimist kallar huvudpersonen Sylvia sig själv i Emma Juslins debutroman På barrikader av glas. Det är en träffande beskrivning, men Sylvia är dessutom en kritisk observatör, en kunnig men ganska trött skolelev, en omtänksam vän, en räddare i nöden, en tänkare – en mycket rolig sådan.
Världen mår inte särskilt mycket bättre än skolvärlden i den här romanen, eleverna stretar på, vantrivs ofta (men inte alltid), hemma är det sådär. Också de som verkat hungriga på livet och välanpassade kan bära på tunga hemligheter. Sylvias bästis Elli drabbas av allvarliga ätstörningar och Petras handleder visar sig vara fulla av skärsår. Men På barrikader av glas är ingen endimensionell eländesbeskrivning. Emma Juslins språk är fyllt av upptäckter och träffande iakttagelser. Mitt inne i pessimismen finns en stor optimism och livsglädje, trots allt.
"Med blick för det vardagliga. En skön svävning mellan lyrik och realism."
Ulrika Milles, Dagens Nyheter
"Den är en utmärkt gestaltad, en väldigt övertygande debutbok."
Ann-Christine Snickars, Åbo Underrättelser
"Emma Juslins debutroman På barrikader av glas är en stark bok som väcker både känslor och tankar. ... Att Emma Juslin har talang är det ingen tvekan om, språket flyter fram som rinnande vatten med beskrivningar och liknelser som träffar perfekt."
Emilia Hytönen, Kyrkpressen
"Det finns en öppenhjärtlig sarkasm och en livsbejakande ilska, vilket gör att det hela blir som att hugga tänderna i en iskall citron. Chockerat uppfriskande. Och vansinnigt bittert." Filippa Lindholm, BTJ
"Emma Juslins debutbok är mer än lovande. Den visar på mognad, insikt och pålästhet i kombination med språklig begåvning."
Egil Green, Borgåbladet
"Emma Juslin kirjoitti romaaninsa 19-vuotiaana. Teksti on harvinaisen kypsää ja kielellisesti rikasta ja raikasta nykysuomenruotsia, joka imee lukijan mukaansa. Lahjoja kirjoittajalla kyllä riittää."
Mia Grönstrand, Uusimaa
"En språklig kulspruta
? Juslin odlar sina finlandssvenska vardagsuttryck med ett raffinemang som får läsaren att återupptäcka ordens finesser. ?
Juslins text är imponerande eftersom den så tydligt förmår gestalta den ätstörda kvinnans ambivalens och det faktum att denna kvinna varken är offer eller revoltör."
Eva Kuhlefelt, Hufvudstadsbladet
"För om det är något jag ohjälpligen fastnar för redan i början av min läsning av På barrikader av glas är det just det ymniga bildspråket - ett bildspråk som ofta är lite absurt tillskruvat och också överraskande fräscht. Här jamar telefonen som en kåt katthane och en flickkompis går över golvet som en desorienterad sjöman medan himlen brer ut sig som en hinna ovanför ens huvud och stjärnorna ligger utspridda som eviga små brödsmulor. ...
I På barrikader av glas beskriver Emma Juslin mycket trovärdigt och inkännande ett förtvivlat illamående som bottnar i desillusion, leda och tristess. De unga flickorna försöker hitta sin plats och sin röst i en värld som förefaller förryckt och direkt avvisande och där risken för att sugas ner i det stora svarta sorgeträsket är överhängande. Men Emma Juslins debutbok är inte genomsvart, utan texten kännetecknas snarare av en stark "livsilska" som sparkar bakåt och strävar framåt med en drivkraft som går på högoktanig ironi och samhällsgisslande sarkasm."
Marit Lindqvist, Rapido
"Till Emma Juslins största bravader, förutom de skickligt skrivna dialogerna, de många och träffande liknelserna som gör texten associationsrik och den trovärdiga skolmiljön, hör att hon inte kommer med förklaringar till anorexi eller unga kvinnors illamående handlingar. Juslin beskriver och berättar och låter det obegripliga och obeskrivbara vara just vad det är: ganska hopplöst och ordlöst.
Jag tror på Emma Juslin som författare. Hon inte bara fyller ett tomt litterärt hål i litteraturen med sitt val av tematik, hon visar en medvetenhet och färdighet som jag vågar påstå är ovanlig för en debutant."
Karin Erlandsson, Ny Tid
"Emma Juslins språk är självklart, hemma, roligt, varmt och rättfärdigt. Ja, rättfärdigt. På rätt plats, på rätt sätt, av rätt orsaker. Finlandssvenskan är glasklar och ställvis riktigt vacker. Eller så är det tankarna som känns vackra, man ler igenkännande, och stolt. Någon har äntligen lyckats få ner tonårstankar, svart på vitt, utan att fastna i klichéer, och utan att verka pretentiös."
Alexandra Sandbäck, Österbottningen
