Alex och Gabriella är varandras allt ? men också varandras motsatser. Han kom till Sverige som vuxen, hon är född här. Han är nästan femtio, hon har ännu inte fyllt trettio.När flyktingförläggningen där Alex arbetar plötsligt ska säljas kommer han i kontakt med Gabriellas mor, tillika biskop i staden. Hon är intresserad av att driva verksamheten vidare i kyrkans regi, men Alex brottas med Gabriellas mycket infekterade relation till modern. Sviker han Gabriella om han samarbetar med hennes mor? Riskerar han kärleken? Gabriella ser hellre att entreprenören Anders Månsson, en man med ett inte helt skrupelfritt förflutet, tar över. Ovetandes om varandras planer kämpar de på varsitt håll, mot olika mål. Hur mycket håller kärleken för?På andra sidan gatan är en finstämd roman om kärlek och om viljan att göra gott. Det är en berättelse som är aktuellare än någonsin. En viktig kärleksroman.
Visa mer
Recensioner
2018-09-11
Betyg 
Tack till @anneliljeroth och @hoiforlag för recensionsexemplar!
På andra sidan gatan handlar om Alex och Gabriella, två motsatser som är varandras allt. Men en sak som de har gemensamt är att de båda vill göra rätt. Alex jobbar på en flyktingförläggning och Gabriella är journalist. De har båda två egna idéer om hur de ska få flyktingförläggningen att få finnas kvar eftersom samhället vill att den ska bort.. Men de delar inte sina planer med varandra och arbetar på så sätt emot varandra.
Boken innehåller en hel del aktuella och viktiga ämnen. Förutfattade meningar, religion, diskussion kring hur människor från andra länder behandlas när de kommer som "nya" till ett annat land, kulturer som blandas och strävan efter rättvisa. Livet är fullt av både motgång och framgång, för att uppleva något bra måste man först uppleva något mindre bra och tvärtom.
Alex och Gabriella verkar som två helt underbara människor, jag trodde att åldersskillnaden skulle kännas av mer men det gjorde den knappt. Jag bara älskar böcker där människor kan gå samman för att ändra på något även om de har olika åsikter. Sådana böcker behövs det fler av!
Boken hade det finaste slutet!
2016-03-22
Betyg 
"På andra sidan gatan" beskrivs som en kärleksroman, den mellan Alex och Gabriella. Deras olikheter (20 års åldersskillnad, olika hudfärg, olika kulturer) förenar dem. Men deras förflutna äventyrar deras förhållande. Åtminstone vill författaren att vi ska tro det men hotet blir inte mer än ljummet, ingenting ställs på sin spets egentligen. Alex är ansvarig för en flyktingförläggning och Gabriella är journalist. Där finns även finansmannen Månsson och biskopen Anna-Karin, tillika Gabriellas mamma. Deras förhållande är givetvis infekterat.
Förläggningen är hotad av nedläggning och alla fyra vill rädda den men på olika sätt.
Detta är en berättelse som spretar och inte riktigt vet vad den vill. Någon kärleksroman är det inte, inte heller ett insatt inlägg i debatten om flyktingpolitiken. Författaren har gjort sin läxa och är helt och hållet politisk korrekt i sina åsikter men samtidigt känns flyktingförläggningen som en kuliss. Dem som hela grundkonflikten rör sig kring - flyktingarna - blir aldrig mer än statister. Deras roll är att lyfta fram huvudkaraktärerna och ingen av dem får en egen röst. Symptomatisk till exempel är att flyktingpojken Fadi är stum. Och när han väl pratar får vi aldrig veta vad han berättar. Det är "hemligt". Det är synd för där hade säkert funnits en berättelse som kunnat bränna till på riktigt. Överhuvudtaget undviker författaren många nyckelscener som skulle kunna göra boken mer intressant. Det första mötet mellan Gabriella och Månsson, mötet en natt mellan Gabriella och modern. Andra scener återberättas istället för att gestaltas här och nu. Återblickarna är många. Perspektivet skiftar mellan de olika karaktärerna - ibland i en och samma scen.Raderna fylls med onödiga detaljer när varje liten gest beskrivs. Visst - det fyller ut sidorna men det för inte berättelsen framåt. Istället bromsas tempot.
Språket är korrekt men torrt.
Karaktärerna är schabloner men såväl Alex som ärkebiskopen fångar mitt intresse. Gabriella däremot finner jag omogen och egoistisk vilket blir problematisk för en bok som vill vara en kärleksroman. Vad sjutton är det Alex faller för - förutom ett vackert yttre? Eller - det kanske är just det som en man som närmar sig femtio gillar hos en tjugoåttaåring. Vad Gabriella ser hos Alex är däremot lättare att förstå.
Det spretiga i berättelsen blir som tydligast i slutet av boken som bjuder på en scen som platsar bättre i en Harlekinroman. Nja ...
