Den utbrände polisinspektören Wold får i upp drag att avrunda det fåfänga sökandet efter en försvunnen 14-årig flicka. Han dras in i en förbjuden kärleksrelation med hennes mamma. Deras väg kantas av förtvivlad njutning och förräderiets nödvändighet. Den norske demonförfattaren Stig Sæterbakkens hyllade roman utspelas i ett regnigt Oslo med anstrykning av 40-tals-noir. Samtidigt som han ledsagar läsaren ner i den kolsvarta underjorden skildrar han tillvarons absurda komik och en omöjlig kärleks smärtsamma ömhet. Som vanligt ställs moraliska frågor på sin spets och drivs till gränsen för det uthärdliga.
Visa mer
Recensioner
2010-08-19
Betyg 
Så noir! Det öppna slutet (eller förnekar jag bara?) är ohyggligt.
2010-06-19
Betyg 
Rå, obamhärtig och ingen av karaktärerna verkar ha någon moral överhuvudtaget. Fantastiskt språk och överlag jättebra, men inget för den känsliga.
2009-05-12
Betyg
Det regnar, det regnar oupphörligt. Det mesta är eländigt. Frun har en psykos och kan inte hantera sitt liv eller vardag. Kristian Wold - berättarjaget - kan inte heller hantera sitt liv och vardag. Dessutom regnar det. Frun får stryk, blir lite bättre men förskjuts.
Sexualitet ger drivet i berättelsen och ”Osynliga händer” berättas i ett uppdrivet tempo. Här händer det grejer hela tiden; ond bråd död alternativt sexuell förnedring tillsammans med sexuella föreningar och utlevelser. Allt är inte förbjudna lekar, mycket ligger vid sidan av och ingenstans finns det normativt korrekta. Dessutom regnar det.
Grunden är 14-åriga Maria som oförklarligt och spårlöst försvinner en kväll på väg att köpa mjölk hos ”Nisse på hörnet”. Alla letar. Maria är borta. Till slut blir det Wolds uppgift att leta lite till och sen på ett hedervärt sätt avsluta sökandet. Maria är en förevändning, ram för historien, och som vanligt är vägen mer intresseväckande än målet.
Trots att det regnar irriterande mycket är det läsvärt. Språket är elegant återhållet, befriat från genrens floskler. Det antyder istället för att blottlägga, en del karaktärer är väl schablonartade. Sexet är vettigt återgivet utan den traditionella sexnovellens flåsande naturalism. Vi möter en värld à la ”Sin City” utan serierutor, men med ett likartat amoraliskt förhållande till liv och medmänniskor. Manuset hade blivit oemotståndligt i kombination med serievärldens suggestiva bildtolkningar.
Noir ska byggas av sex och våld och av karaktärer som agerar utifrån våldsamma och sexuella preferenser. I det perspektivet har Stig Saeterbakken gjort ett gediget arbete, läsbart och fantasieggande. Bara det inte regnade så intensivt.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
