Hennes mamma sa att hon var en fin flicka. Pressen kallade henne Jungfrun på Jungfrugatan.Ändå hade någon brutalt mördat Cathrine Haldeman-Spegel och skrivit slyna på badrumsspegeln. Venm var egentligen denna överklassflicka? Dolde hennes prydliga yttre några mörka hemligheter? Eller blev hon bara offer för en galen mördare som härjade på det fashionabla Östermalm? Kommissarie Axel Hake blir ansvarig för den komplicerade utredningen. Under arbetets gång lär han känna människor som lever ett helt annat liv än han själv, människor som är vana att få som de vill och som sluter leden när rättvisans män snokar för mycket. När ytterligare ett mord begås påÖstermalm sprider sig skräcken Östermalmsmorden är en spännande deckare i nutida Stockholmsmiljö. Lars Bill Lundholm har skrivit manus till ett flertal internationellt prisbelönta thrillers för film och TV men är kanske mest känd som...
Visa mer
Recensioner
2016-02-01
Betyg
160130: Tog sig på slutet men den var ganska seg en lång stund in i berättelsen. Lyssnade på ljudbok och det var en tråkig uppläsning vilket kan ha bidragit till den totala upplevelsen. En svag trea pga upphämtning i sista delen.
Betyg
En helt okej deckare, men jag tyckte det var frustrerande att läsa om huvudkaraktärens flickvän. Ville bara att han skulle ta tag i saken hela tiden. Dessutom är jag inte riktigt säker på om det var meningen att rättsläkaren skulle framstå som inkompetent/trångsynt, men jag tyckte att det spåret så att säga efterlevdes i boken; att om man piercar tungan så har man endast gjort det för att kunna stimulera mannen under oralsex. Vid ett ställe framställdes kvinnan med hål i tungan som pervers. Lite enerverande. Annars kändes historian tillräckligt annorlunda för att den skulle väcka intresse hos mig. Karaktärerna Lidman och Tobisson kunde dock fått lite mer liv.
Betyg
Lite ojämn deckare i traditionell stil. Stockholm fint skildrad - det ekar av Stieg Trenter mellan sidorna. Överhuvud taget känns det väldigt gammaldags, men det skall ju vara någorlunda nutid förstår man. Ibland är den bagatellartad och ibland riktigt fin. Om jag får spekulera så känns det som om han tänkte sig att skriva en femtiotalspastisch och så ändrade han sig och fixade till tiden litegrann. Undrar hur de andra båda i serien är? Jo, jag kan nog tänka mig att läsa dem, en sjukdag kanske? Eller en sommardag med små lätta moln.