Öster om Eden

Betyg

Steinbeck är en av mina absoluta favoritförfattare. Läste Riddarna kring Dannys bord som 13-åring och har sedan dess varit ett stort fan av S.s författarskap.
Hans skildringar av människor bl.a. i Salinasdalen är … så fyllda av … kärlek?, medkänsla? kanske ett neutralt överseende .

Betyg

En mäktig släktkrönika. Steinbeck är en av de allra största författarna. Här finns allt. Kärlek, svartsjuka, girighet ondska och även godhet. Fantastiskt skildrat. Verkligen väl värld att läsa. En tidlös klassiker. Betyg 4,5

Betyg

Betyg

Nej, inte vad jag hade förväntat mig. Melodramatisk historia, känns som att det går illa för alla, utan att ge mig några övriga insikter om världen, människorna eller livet.

Betyg

Salinas dalen - döpt av spanska conquistadorer på grund av dess vita alkalimetall som är vit som salt - i Kalifornien, är landskapet härdat av torkningar och översvämningar. Vissa säsonger frodas och gynnas livet, i andra härdas och missgynnas det. Här växer vallmo i sprakande guldfärger och redwood träd med mäktiga stammar och kronor som reser sig mot en klarblå himmeln under en gassande sol. I denna rika dalgång av Salinas utspelar sig en episk berättelse om nybyggare som bosätter sig för att skapa sig en ny tillvaro. Det är en berättelse som tar med läsaren på en tidsresa som sträcker sig från amerikanska inbördeskriget till slutet av första världskriget. Det är en handling som filosofiskt och historiskt skildrar ondska och godhet, kärlek och hat, på en plats som människan blev förvisad till: Öster om Eden.

Av ren slump är Paret Hamilton, Samuel och Liza, från Irland de första att bosätta sig i Salinas dalen. Till öster om staden King City gör de sig sakteligen hemmastadda. Samuel är en klok, förnuftig och kunnig hantverkare men ingen vidare affärsman. Liza är en hårdför kvinna som överbeskyddar sin make. De får nio barn sammanlagt och lever ett utarmat men till synes ett lyckligt liv på gården.

Flertalet bosättare slår sig, efter makarna Hamilton, strax ner i samma dal för att kultivera jorden och skapa sitt ett leverne. En av dessa är en man vid namn Adam Trask. Med en hård uppfostran - en mor som begått självmord och en grym far som förlorat ena benet i inbördeskriget - växer Adam tillsammans upp med sin halvbror Charles i ett organiserat och strängt militärhem. Bröderna är kuvade i sin barndom men med åldern slår ifrågasättningen in. De kivas och en bitter osämja sliter dem itu. Adam som är den mer blygsamme och rädde blir, trots faderns mindre omtyckta, den som blir den utvalde, tappre blivande soldat. Charles som länge varit faderns favorit blir vredgad i ilska och svartsjuk av denna kännedom. Det blir osämja bröderna emellan som urartar i en blodig kamp om faderns kärlek.

Catherine Amesbury är en vacker skönhet som bemästrat förmågan att ljuga väl och manipulera omgivningen till sin gagn. Inom henne växer en okontrollerbar vrede och ilska. Hon spelar den oskuldsfulla skönheten som egentligen är skökan med diaboliska planer. Men hennes förgångna hinner snart ikapp henne och det blir en blodig affär till följd av hennes laster.

Alla ovannämnda personers öden ska, av outgrundliga skäl, korsas och mötas vid olika tidpunkter i historien och tillsammans skapa oförglömliga minnen i en berättelse med enorm styrka och kraft som lyckas skildra godhet och ondska i världen.

I bibliska referenser, som syskonrivaliteten mellan Kain och Abel, i Adam och Evas förvisning från Edens lustgård till öster om Eden, och andra tolkningar ur begynnelsen i gamla testamentet, redogör John Steinbeck för en ambitiös och passionerad roman om sin egna födelseplats Salinas, Kalifornien. Det är en plats som sannerligen skildras som om det vore Edens lustgård, med hänförande och vackra landskap. Öster om Eden är med sin styrka och låga en modern klassiker som hänför och glänser med en fantastisk berättelse om de amerikanska familjerna Trask och Hamilton.

Jag har länge, i flertalet år, tänkt ta mig an att läsa klassikern Öster om Eden men aldrig lyckats förmå mig själv att faktiskt läsa den. Det är med stor ånger som jag idag reflekterar över föregångna svepskäl och ursäkter som jag lyckats övertyga mig själv att senarelägga åtagandet att läsa den. Min självkritiska sida ger mig, förhoppningsvis, ny kraft samt inställning att utforska och öppna sinnet och intresset för all litteratur som korsar min väg.

Vad är då mina reflektioner och tankar om Öster om Eden? Det som slår mig först är vad som övergripande kännetecknar en John Steinbeck roman nämligen den om skildrandet av människoöden. I mot- och framgångar samt i den eviga kampen om synder och förlåtelse skildras livsöden med enorm styrka och kraft. I mänsklig svartsjuka, mord, lust, lättja, lögn, kärlek, avundsjuka, otrohet, sorg, vemod, girighet och ilska lyser samtidigt livets gång med blå låga. Det är arvsynden som ständigt plågar människor och påminner dem om livets dödlighet, förkastelse och ensamhet. Människan som, av syndens arv, dras till kyrkor och bordeller, beblandas med präster och hormästare, prostituerade och klienter, syndare och botgörare.

Enligt John Steinbeck, som förklarar det mer utförligt och grundligt i romanen, är berättelsen om Kain och Abel den mest välkända i världen eftersom det är allas berättelse. Det är den symboliska berättelsen för människosjälen. Han förklarar att det värsta ett barn kan vara är oälskad och det av en förkastelse är helvetet som barnet fruktar mest. Alla i världen har någon gång känt denna känsla. Och med den kommer ilska, och med ilskan kommer hämndbegär till följd av känslan, och med hämnden kommer skulden. Människor är också fångade, enligt John Steinbeck, - i deras liv, i deras tankar, i deras hunger och ambitioner, i deras girighet och grymhet, i deras vänlighet och generositet likaså - i ett nät av godhet och ondska. I styrka och svaghet, dygd och synd, frågar man sig om man gjort välvilja - eller illvilja. Synd har alltid nytt ungt fräscht ansikte, medan dygd är det ärevördiga som inget annat i världen är.

Öster om Eden är en roman som ärligt och uppriktigt skildrar prosa i människoöden med en enorm värme och omtanke.En förförelse och lidelse av den bästa, tänkbara sorten. Det är mina korta slutsats efter ha förmått mig själv att äntligen läsa Öster om Eden av John Steinbeck. Det är i sig nästan en mänsklig plikt och åtagande att ta sig an att läsa detta gedigna och ambitiösa mästerverk. Ge inte dig själv några ursäkter och svepskäl, var bättre än jag. Låt ej Öster om Eden gå dig obemärkt förbi!

Betyg

-

Betyg

150426: Läste återigen på svenska "Öster om Eden": Den är verkligen riktigt, riktigt bra!

Betyg

150426: Läste återigen på svenska "Öster om Eden": Den är verkligen riktigt, riktigt bra!

Betyg

Bästa bok jag läst.

Betyg

En tidlös berättelse om syskonrivalitet och om att växa upp med frånvarande föräldrar. Det är samtidigt en rolig familjeskröna om familjen Hamilton. Kathy en av huvudpersonerna påskrivs ingående som den psykopat hon är, och detta innan DSM-manualer fanns. Ett bevis på författarens insikt i den mänskliga naturen.

Betyg

Mer än att den var klockren ur en teknisk synvinkel så var det bästa med boken på en känslomässig nivå. Har nog aldrig tidigare läst en bok som känts som en så naturlig bit av mitt egna liv och jag kommer nog sakna den dagliga läsningen av detta mästerverk

Betyg

Fantastisk berättelse och karaktärsskildringar.

Betyg

Fantastisk.

Betyg

Länge sedan jag läste denna, men jag minns att jag blev helt tagen.

Betyg

Steinbecks episka släktkrönika är både storslagen och välskriven. Lättläst men tappade tempot lite på slutet. Vissa karraktärerna känns ganska stereotypa, vilket drar ned omdömet något.

Betyg

Minns inte hur många gånger jag läst den, vet inte hur många gånger till det blir i framtiden !

Betyg

Läst ett sammandrag av boken på 248 sidor genom Det Bästas Bokval från 1957.

Betyg

Ingen favoritbok av Steinbeck för mig. Lite opersonlig, men absolut ingen dålig bok på nåt sätt. Kom aldrig ur den. Stark 2:a.

Betyg

Filmen är bättre än boken. James Dean ÄR och det är kanske inte riktigt texten, på samma sätt.

Betyg

Det slående exemplet på en bok, och en författare, som inte lever upp till mina förväntningar. Bortsett från de underbara och filosofiska inledningarna till varje ny del i boken så tycker jag att språket är avskalat, att karaktärerna saknar djup och att dialogen är utan känsla.

Betyg

Med risk för att låta lite floskelartad så är detta ändå en storslagen släktkrönika som beskriver en släkts öden i tre generationer. De flesta ingredienser finns med här; kärlek, hat, svartsjuka, mord och allehanda tragedier men också glädjeämnen. Allt detta är kryddat med ett oerhört vackert och gemytligt språk som gör att det känns som att författaren berättar allt detta som hänt "hans" släkt bara för mig.