
Iris Bure återhämtar sig som bäst från ett stort svek när dödsbudet kommer: Faster Irma har gått bort. Efter sig lämnar hon Iris barndomshem, huset på Ekerö. Med några semesterveckor till godo erbjuder sig Iris att röja upp och återvänder till platsen där hon växte upp. Men det som börjar som en enkel flyttstädning får snart mörkare karaktär. Vem var egentligen hennes faster? Vilka hemligheter bar hon på? Rum för rum, låda för låda, kartong för kartong gräver sig Iris in i historien. Oförklarliga minnen från barndomen kommer upp till ytan och när forne bästisen Jonas åter kommer in i hennes liv får jakten på sanningen fastare form. Vad hände egentligen med lekkamraten Nina som försvann? Med grannens svarta labrador som kom på avvägar strax därpå? Vem gräver i trädgården på nätterna? Och vill någon över huvud taget att sanningen kommer fram?Kerstin Bergman debuterar med en synnerligen...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Nej, vad besviken jag blir!
Jag hade sett fram emot att få läsa den här boken ett längre tag efter att ha läst mängder av mycket fina recensioner. Jag trodde att det antingen skulle vara en klassisk pusseldeckare, thriller eller deckare med komiska inslag- ingenting av detta är den och jag skulle knappt ens vilja kalla det för deckare då den inte alls är särskilt spännande. Rolig är den inte heller. En relationsroman snarare...
Men personporträtten är så svaga och jag retar mig alltmer på denna Iris Bure som ska föreställa att vara runt 40? 45?- men är skriven som om hon var runt 18 i sitt ständiga snaskande och relationen med henne och Jonas kändes mer som tonårsroman än något annat.
Efter ett ha tagit mig igenom mer än halva boken, så tackar jag för mig!
Slutbetyg, en svag 2:a!
Betyg
För mig som är van vid svenska kriminalare är det uppfriskande att läsa en spänningsroman fri från blodiga mord och kriminalkommissarier med personliga svårigheter e.t.c. som ändå lockar till blandvändande och nyfikenhet på upplösningen. Miljöbeskrivningen är en personlig Déjà vu som är mycket givande. Rekommenderas starkt för de som gillar att befinna sig i ett tillstånd där man får många tankar och funderingar över vad som händer några sidor framöver.
2020-10-04
Betyg
När en deckarexpert släpper sin första skönlitterära bok blir man givetvis
nyfiken. Det här borde rimligen vara en författare som kan hantverket utan och innan, även om jag förstår att det inte är riktigt så lätt.
Titeln signalerar pusseldeckare, precis som huvudpersonen med det underbara namnet Iris Bure. Och visst är det lite pussel om än inte i klassisk mening.
Iris reser tillbaka till barndomens Ekerö för att tömma sin fasters hus efter dennes död. Bit för bit rullar historien om fasterns liv upp. En faster som Iris inser att hon inte alls kände, samtidigt som det också visar sig att de två är mer lika än hon trodde.
Det börjar också hända en del konstigheter. Någon gräver i trädgården och grannen Barbro verkar mer än lovligt nyfiken. Allt får Iris att börja tänka tillbaka på grannflickan Nina som en dag bara försvann. Kan det som händer nu ha något med försvinnandet att göra. Eller handlar det om fasterns mörka hemlighet. Till sin hjälp får hon barndomsvännen Jonas, även om hon inte vågar lite helt och fullt ens på honom.
Det är en lågintensiv spänningshistoria om barndom och minnen. Av platser, dofter och smaker. Detaljerat får vi följa hur Iris packar Irmas kvarlåtenskap - en spänning i sig för en loppisnörd som jag. Hur hon återser platser och personer och hur de förändrats. Samtidigt blir pusslet kring fastern och Ninas försvinnande sakta allt mer fullständigt.
Och även om någon dör så är det oblodigt och ganska odramatiskt. Först precis i slutet blir spänningen lite mer hotfull. Jag, som kan vara ganska otålig, finner mig uppskatta det lite långsamma tempot och alla detaljer. Iris är en person lätt att tycka om, kanske för att hon verkar ganska vanlig.
Det ska verkligen bli ett sant nöje att följa fröken Bure på fler äventyr.