Den här var för svår för mig, så jag lade ned projektet rätt så snabbt. Annars är Lindgren en av mina favoritförfattare, men den här boken är mycket annorlunda och skriven på en gammelsvensk dialekt, som för mig är alltför svår.
Berättelse om en fattig kvinna på artonhundratalet och vad hon tvingas göra för att försörja sin familj av oäktingar. Den är lite språkligt lurig eftersom den är skriven som gammaldags västerbottniska, så vissa uttryck kan vara lite svårförståeliga, men man kommer ganska snabbt in i det och då är den riktigt bra.
Ormens väg på hälleberget och i den västerbottniska myrmarken. Skriven på härlig västerbottniska. På baksidetexten stod det att Sara Lidman sträckläst den och det gjorde jag med. Det var som det var..... ; )
En av hans bästa? En bitvis obehaglig upplevelse om att vara i vanmakt. Och som alltid - detta underbara tungomål med ord som rymmer så många betydelser. Lyssnade i stort sett utan att somna, vilket är ett mycket gott betyg i sig.
Torgny Lindgren är en av mina favoritförfattare. Hans torra humor går in direkt, jag fnissar och får en härlig stund var gång jag läser hans böcker. Ormens väg på hälleberget tillhör min barn/tidiga ungdom vi läste den kollektivt i mitt föräldrahem. Surben har blivit ett begrepp som vi kan ta till vid dråpliga tillfällen.