Ormen

Dagerman, Stig

| 1985

Flag from sv

235


I maj 1943 ryckte Stig Dagerman in i det militära och det var främst ur den upplevelsen han hämtade stoff och miljö till romanen som hyllades unisont av dåtidens mest framträdande kritiker. På baksidan av förstaupplagan formulerade Dagerman själv sina "teser" om Ormen: "den är en bok om den starkaste av alla mänskliga drifter, fruktan, som dissekeras av författaren med klar och kylig intellektualism." Stig Dagerman, 1923-1954, framstår genom sin originalitet, kreativitet och intensitet som ett av de största inom den moderna svenska litteraturen. Med kommentarer av Dagerman-kännaren Hans Sandberg.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

I

Inger Jonsson

2014-07-29

Betyg

Mycket rikt bildspråk och många träffande liknelser.
En stark berättelse med många känslor; främst ångest.
Intressanta människoporträtt.

Nikolaj T

2014-04-12

Betyg

"Han hade dock aldrig trott att de skulle komma fram och handlingen hade han skjutit som en skottkärra framför sig. Nu ville han släppa skalmarna i utförsbacken och själv hoppa undan i diket. Men när allt kom omkring var han ju ännu räddare för diket."

Maria Eriksson

2013-06-17

Betyg

Dagermans debutbok. Fantastiskt språk som gestaltar rädsla och utsatthet i beredskapstidens Sverige, men som är giltigt också i alla tider då livet upplevs skört och bräckligt.

Anna Lindström

2013-01-20

Betyg

Herredjävlar vad han skriver bra! Jag borde inte svära men nu när Stig Dagerman har visat hur man skriver så känner jag att det enda som blir kvar till mig är en och annan enkel svordom.

Ulla Englund

2011-12-30

Betyg

Bra författares alster tål att tänka länge på. Jag ser "Ormen" mer som en novellsamling än en roman. Det bästa avsnittet var den första. Iréne.

G

greger andersson

2011-12-05

Betyg

Dagermans debut är imponernade, tänkvärd och speciell på många sätt. Boken består är en löst sammanhållen berättelse om hur ångensten griper tag i ett antal beredskapsmän under kriget och hur dessa hanterar detta. Inledningsvis får vi dock följa flickan Iren och soldaten Bill, dessa återkommer ej senare i boken, vilket gör att bokens första del känns fristående från övriga boken. Sålunda lyckas Dagerman ej knyta ihop verket fullt ut. Bitvis är Dagermans språk knivskarp, poetiskt och gripande. Många tänkvärda metaforer och man kan riktigt ta på ångesten personerna bär på. Inledningen är bäst, sista delen får boken mer av en novellkaraktär (där vi får följa soldaternas förehavanden under en permission) och blir också mer ojämn.

Mylar .

2010-11-08

Betyg

En bok som tilltalar mig på alla sätt. Språket och tankarna vindlar sig på ett sätt jag kan relatera till och själva berättelsen är intresant och spännande, om än något ojämn. Jag har vanligtvis svårt för böcker med mycket metaforer och omständiga beskrivningar, men i den här faller allt så naturligt att det inte stannar upp tempot. Underbart att läsa.