Siv Ellen Blad, tonårsmamma, postkassörska och passionerad violinist, hittas mördad en natt i början av januari. Det tar inte lång tid innan kriminalkommissarie Cato Isaksen hittar möjliga misstänkta. En utflyttad äkta man. En potentiell älskare. Och det har funnits fler män i offrets närhet, män som haft möjlighet att döda och sedan låta sig uppslukas av natten utan att bli sedda. Men vilket är motivet? Alla uppslag tycks glida som kvicksand mellan Cato Isaksens fingrar, gång på gång hamnar han i en återvändsgränd och får börja om från början. Och hemma väntar familjen. Hustrun Bente, deras två tonårssöner och så minstingen Georg. Sjuåringen som Cato Isaksen har med en annan kvinna. Barnet som alltid kommer i kläm, pojken med den livliga fantasin. När Georg börjar tala om farbrorn som hämtar honom på fritids avfärdar hans far det som ännu en låtsasvän. Men så går det upp för Cato Isaksen...
Visa mer
Recensioner
2016-03-05
Betyg 
En ganska tråkig standarddeckare. Jag kommer nog inte att läsa något mer av henne.
2013-06-23
Betyg 
Ett tag sedan jag lyssnade på den här, men jag vet att jag tycker att den var något segare än de tidigare av henne. Dock en spännande historia och inte alls lika förutsägbar och mesig som många svenska deckare är!
2013-04-08
Betyg
Detta är den första boken jag lyssnat på av Unni Lindell. Bra och spännande. Gunnel Fred är en bra uppläsare tycker jag.
2011-10-18
Betyg 
En alldeles för traditionell och standardiserad deckare för min smak. Intrigen är inte originell utan det känns som om jag läst denna bok massor med gånger förut. Inga överraskningar i berättelsen och ett ganska torftigt språk. Gunnel Fred som uppläsare passade inte heller för att läsa denna bok.
2011-05-23
Betyg
Jag hoppas för varje bok jag läser av Unni Lindell att hon ska ha slutat med sitt hoppiga, avhuggna språk. Att alla meningar ska hålla ihop. Varenda gång blir jag besviken. Det är ingen njutning alls att läsa, eftersom "flowen" hela tiden huggs av med något totalt ovidkommande. Och allt verkar ha en färg, även när det är irrelevant så får det en färg. Jag blir bara irriterad. Ändå, det är spännande och inte helt förutsägbart, så om man inte, som jag, blir störd av det som inte hänger ihop och av alla färger, då är det klart läsvärt.
