Orkestergraven

Lindell, Unni

| 2005

Flag from sv

281


Siv Ellen Blad, tonårsmamma, postkassörska och passionerad violinist, hittas mördad en natt i början av januari. Det tar inte lång tid innan kriminalkommissarie Cato Isaksen hittar möjliga misstänkta. Men vilket är motivet? Alla uppslag tycks glida som kvicksand mellan Cato Isaksens fingrar. Och hemma väntar familjen. Hustrun Bente, deras två tonårssöner - och så minstingen Georg, pojken med den livliga fantasin. När Georg börjar tala om farbrorn som hämtar honom på fritids avfärdar hans far det som ännu en låtsasvän. Men så går det upp för Cato Isaksen att den farbror Georg pratar om är den mördare han letar efter. Orkestergraven är en skakande psykologisk thriller om vad en människa är i stånd till när verkligheten blir för svår att leva i.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Malin Magnander

2018-08-09

Betyg

H

Henrik Fogelberg

2016-03-05

Betyg

En ganska tråkig standarddeckare. Jag kommer nog inte att läsa något mer av henne.

Blommiga Barbro

2013-06-23

Betyg

Ett tag sedan jag lyssnade på den här, men jag vet att jag tycker att den var något segare än de tidigare av henne. Dock en spännande historia och inte alls lika förutsägbar och mesig som många svenska deckare är!

Kerstin Hellgren

2013-04-08

Betyg

Detta är den första boken jag lyssnat på av Unni Lindell. Bra och spännande. Gunnel Fred är en bra uppläsare tycker jag.

M

Mats Sigfridsson

2011-10-18

Betyg

En alldeles för traditionell och standardiserad deckare för min smak. Intrigen är inte originell utan det känns som om jag läst denna bok massor med gånger förut. Inga överraskningar i berättelsen och ett ganska torftigt språk. Gunnel Fred som uppläsare passade inte heller för att läsa denna bok.

Monika W

2011-05-23

Betyg

Jag hoppas för varje bok jag läser av Unni Lindell att hon ska ha slutat med sitt hoppiga, avhuggna språk. Att alla meningar ska hålla ihop. Varenda gång blir jag besviken. Det är ingen njutning alls att läsa, eftersom "flowen" hela tiden huggs av med något totalt ovidkommande. Och allt verkar ha en färg, även när det är irrelevant så får det en färg. Jag blir bara irriterad. Ändå, det är spännande och inte helt förutsägbart, så om man inte, som jag, blir störd av det som inte hänger ihop och av alla färger, då är det klart läsvärt.