På ett fotografi kan i princip vad som helst ?överraska och liksom bli sett för första gången?, säger Johan Asplund på ett ställe i ?Essä om en barndom? som ingår i föreliggande samling texter. Det kan handla om ?en fönsterhake, mönstret i parketten, det infallande ljuset, sättet på vilket en krage omsluter en hals, grönskan utanför fönstret. En fönsterhake på ett fotografi kan te sig fängslande och vacker. Vad som helst kan förvandlas till tecken ? men till en paradoxal sorts tecken: de betecknar ingenting. Det är som om fönsterhaken hade förvandlats till en fönsterhake.? Asplund, som har ett omfattande vetenskapligt och essäistiskt författarskap bakom sig, förenar på ett ovanligt vis sociologens strikta resonemang med en skönlitterär författares upptäckarlust och iakttagelseskärpa. Oavsett om han tecknar vänporträtt, funderar över retorikens innebörd, fördjupar sig i en företeelse som...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
