Det måste bli en fyra, trots den oerhört störande dialekt översättaren har gett Dalziel. Här finns alla komponenter; en komplicerad och överraskande intrig, härliga person- och miljöbeskrivningar, humor, lite spänning och en oväntad upplösning.
Och så en stark trea, jag störde mig en del på översättningen även om jag vet att den var medveten men det blir liksom inte alltid bra även om tanken är rätt. Sen blir jag lite störd över att en av utredarna som knappt var där ändå var så delaktig i upplösningen.
Den var okej men inte jätte bra. Jag störde mig på att texten till viss del var skriven i dialekt. Och något annat som jag störde mig på var adjektiven som de andra karaktärerna använde när de beskrev polischefen, tex inte Andy utan den fete Andy. Hela tiden, mycket störande.
Läste den för några år sedan men när jag stod och bläddrade i den kom minnet tillbaka om både hur bra den var och vad den handlande om så denna bok behöver jag inte läsa om på ett tag.